Rislidens Bönhus
|
|
Händelser i Rislidens bönhus 2020
Bönhuset har öppet hela Juli - Kolla gärna på fotoutställningen i biblioteket!
1998 är det precis 100 år sedan bönhuset i Risliden kunde tagas i bruk för avsett ändamål. Inför firandet av jubileet var det en grupp Rislidenbor, som åtagit sig uppgiften att försöka göra en sammanfattande dokumentation över dessa 100 år.
De källor som hämtats till deras faktaunderlag har i första hand utgjorts ifrån protokollböcker, kassaböcker och vissa verifikat. Dessutom har de som arbetsmaterial haft tillgång till tidningsurklipp och tidigare gjorda publikationer som berört bönhuset. Även muntliga redogörelser från äldre bybor har naturligtvis varit av stort värde i dess arbete, liksom de gamla kort dem efterlyste för att ingå sammanställningen. Av de bilder dem fick in har dem försökt välja ut det som ansetts mest representativa för olika tidsskeenden i bönhusets tillvaro. En fullständigare redovisning över använda källor presenteras i slutet av denna skrift.
Vad var det då som gjorde att man, i den dåvarande bondbyn Risliden, bestämde sig för att uppföra denna byggnad? Säkert fanns det många argument, både för och emot, innan man gick till handling. Troligen var det knappast någon bybo, som av andra skäl än rent ekonomiska, motsatte sig förslaget om en särskild bönlokal. Däremot kan man förmoda att det fanns de som kände en viss oro inför den extrakostnad ett bygge av detta slag skulle medföra, både under byggnadstiden och för det fortsatta driftsunderhållet. De eventuella kontanter som hushållen förfogade över vid den här tiden, var säkert öronmärkta till andra ändamål, där bl.a. "utskylderna" och andra skatter och pålagor skulle ha sin givna tribut av de med möda hopskrapade sparslantarna.
Några märkesår i Norsjö församlings historia:
År 1811.
Norsjö frigörs från Skellefteå moderförsamling och blir kapellag och får egen kyrka och präst.
År 1823.
Norsjö blir eget pastorat
År 1834.
Den definitiva utbrytningen från Skellefteå. Norsjö blir självständig församling, kommun och jordebokssocken.
År 1811 - 1850.
Norsjö församlings äldsta kyrka stod vid nuvarande Skolgatan. Efter kyrkoherde E J Solanders död 1889 avskiljs Jörn från Norsjö och blir eget pastorat.
År 1850 - 1909.
Ny kyrka på Näset. Sistnämnda år flyttades den till nuvarande kyrkplatsen i Norsjö där den eldhärjades av ett blixtnedslag 1912. Strax innan den nya kyrkan skulle invigas 1915 brann även den ned. Den nuvarande kyrkan i Norsjö invigdes år 1917.
För Norsjöborna var det en oerhörd lättnad att bli befriade från den tunga plikten att tio söndagar på året infinna sig i Skellefteå och bevista gudstjänsten där. Ett kyrkobesök som för Norsjöbon kunde to en vecka i anspråk. Två dagar för vardera resvägen, en dag för inköp och försäljning samt kyrkobesök lördag och söndag.
Det fanns givetvis de som dristade sig att bryta mot det "okristliga" påbudet och det finns gamla domstolsprotokoll som berättar om hur Norsjöbönder åtalats för att de försummat kyrkobesöken. Om skälet för frånvaron berodde på egen eller annan sjukdom i familjen, ansågs detta godtagbart. Ett annat giltigt förfall var "om den aktuella kyrkobesöksdagen inträffat under pågående fiske, då de varit borta och uppvaktat gäddleken". Matfrågan var ett starkt vägande skäl för att våga bryta mot det stränga kravet om kyrkobesök.
Förr i tiden var husbonden pliktig se till att gårdsfolket hölls i Herrans tukt och förmaning. Då det av naturliga skäl ofta blev glest mellan kyrkobesöken för de som bodde ute i ödebygderna var det husbondens skyldighet, att i nödig utsträckning hålla en söndagsbön och undervisa ur Postillan och Luthers katekes. Detta gällde även för de drängar och pigor som oftast ingick i hushållet. Det där att nödtorftigt kunna läsa ur Lilla Katekesen var dessutom viktigt av många anledningar. Man måste kunna klara prästens frågor vid husförhöret. Kunde man inte sin Lutheri Cathekes tilläts varken nattvardsgång eller giftermål.
Vid anmälan till confirmation skall barnen obehindradt läsa innantill Svensk styl och utantill Lutheri Cateckes med Svebilii eller Lutheri förklaring.
Ofta skedde dock anmälan till konfirmationen först vid 18 å 20 års ålder.
Efterhand blev det inte bara det egna gårdsfolket, som fanns med vid söndagsbönen, utan även grannarna började samlas i de rymliga bondköken och snart var man framme vid det som senare blev regelrätta byaböner.
Vid den första kända visitationen som hölls inom Norsjö församling 1849 omtalas att;
"Personer, som of lång väg eller andra orsaker voro förhindrade från att besöka kyrkan plägade temmeligen allmänt byavis samlas till andakt på söndagseftermiddagen och därvid låta sig föreläsas afhandlingar öfver predikotexter ur någon postilla, vanligast Lutheri men jemväl Nohrborgs, Tollesons mfl. "
Vi vet att det var från i början på 1850-talet, som den vanliga söndagsbönen, med några smärre undantag, började hållas på söndagarna i hemmen i Risliden. Man började då klockan 11 "bonntid" vilket närmast motsvarar vanlig sommartid i dag. Den tiden var det mest solen man hade att rätta sig för att veta hur mycket klockan var slagen. Därför förekom det ofta att ett solmärke fanns inskuret i fönsterposten i många hem.
För att det skulle bli rättvist med bönskyldigheterna blev det ordnat så, att ägaren till ett tunnas skattehemman hade bönskyldigheten ett år, ägaren till ett halvt tunnas hemman ett halvt år osv. Med "bönskylda" menades då att hålla lokal för söndagsbönen, eventuellt bönkaffe samt kost och logi för de predikanter som besökte byn.
Det har varit många bönpräster och klockare i byn under årens lopp. Den förste bönläsaren var från Adamsgård, Burträsk socken och torde ha varit Adam Rusk (f. 1791). Hans bibel finns fortfarande kvar i bönhuset. Enligt en intervju 1956 med den siste? bönprästen Edvard Persson var det sonen Aron Rusk (f. 20 sept. 1820) som började som bönläsare i byn i början av 1850-talet. Många gånger var det nog inte så lätt att to sig fram den 6 kilometer långa stigen från Adamsgård till Risliden, i synnerhet på vårarna. Men "Rusken" gick gärna varje söndag för att "läsa böna" och det gjorde han utan annan ersättning än det må1 mat som bjöds honom. Det berättades att vid något tillfälle fått ett par skor. För att spara på skosulorna gick han därför barfota och tog på sig skorna först när han kommit fram till byn.
Efter Aron Rusk tog Nils Fällman i Risliden vid och efter honom Per Orsa, som var byapräst till strax före sin död 1892. Per Orsa hade en mycket god sångröst och var även s.k. uppsjungare vid byabönen. För den skull inköptes ett psahnodikon, som han lärde sig spela på. Efter Per Orsas död blev det en 23 årig dräng i byn vid namn Johan Gustaf Nilsson som tog vid och läste bönen till 1900, då han flyttade från byn.
De närmaste åren därefter var det ett flertal bybor som turades om med bönläsningen, bland dem J A /Janne/ Forsberg som var byapräst till år 1928 då han efterträddes av Per-Orsas sonson P. Edvard Persson. Edvard Persson fortsatte att läsa söndagsbönen till 1957 då han på grund av försämrad syn måste sluta. Han var då 77 år gammal och därmed upphörde också bönläsartraditionerna i byn. Förutom högmässotexten läste han bl.a. Hammarstens predikningar i tre omgångar. Troget hade han läst söndagsbönen sittande på en speciellt hög stol, som fortfarande står kvar längst framme i bönhuset.
Åren 1892 - 1900 var Katarina Persson "uppsjungare" i byn. Några år efter bönhusbyggandet inköptes den första orgeln och fram till 1906 sköttes klockarsysslan av Jonas Brännström. Hans son Per (f. 1892) var mycket musikalisk och han var klockare efter sin far men dog endast 20 år gammal. Per var bara omkring nio när han första gången spelade på en gudstjänst i bönhuset. Efter 1912 blev det en del ombyten i klockarsysslan. Flitigast var nog Alma Andersson. Hon spelade till 1915 då J O Forsberg (f. 1898), son till Janne Forsberg tog vid, och var byns klockare och körsångledare ända till senare delen av 1940-talet.
Efter Johan Olof blev det slutligen Per Söderlund och i viss mån Ella Brännström som svarade för de musikaliska inslagen vid gudstjänsterna i bönhuset.
Förr fanns det som sagt både skrivna och oskrivna bestämmelser för allmogen, om skyldigheterna att bevista gudstjänster. Sedan Norsjö blivit egen församling och kommun ingick det vanligtvis att göra minst två kyrkobesök där per år. Dessa inföll då vid de så kallade. bönhelgerna höst och vår.
För många var deltagandet i nattvardsfirandet det angelägnaste, medan det för andra även fanns övriga ärenden som kändes viktiga att få uträttade. Dessutom var det ju inte oväsentligt att få träffa annat folk än de som fanns hemma i byn. Kyrkhelgerna i Norsjö hade därför i det avseendet en viktig social funktion. Det sistnämnda gällde inte minst ungdomarna från de olika byarna, som nu helt legitimt fick tillfälle att träffas med de följder det kunde få. Men vilka bevekelsegrunder som än gällde för Norsjöresan, ingick åtminstone ett kyrkobesök som självklart för de allra flesta under bönhelgen.
Allt eftersom folkmängden ökade i Risliden och den omgivande trakten, blev också behovet av en särskild bönlokal alltmer uppenbar. På somrarna gick det vä1 rätt bra, för då fanns det alltid ouppvärmda utrymmen, som kunde tas i bruk. Men på vintrarna började det bli besvärligt när barnkullarna ökade och utrymmena i kök och salar minskade. En annan bidragande orsak till att det behövdes en samlingslokal var kravet från myndigheterna om en utökad skolundervisning.
En ambulerande folkskoleundervisning hade börjat i Risliden under 1850 talet och socknen indelats i tio läsrotar. Men däremot var det dåligt ordnat med småskoleverksamheten inom kommunen. 1866 års kyrkostämma i Norsjö beslöt därför att inrätta två småskolor. Beslutet kunde dock inte fullföljas för vid 1868 års kyrkostämma finns det antecknat:
"I avseende till den rådande fattigdomen och förtrycket inom Församlingen, förorsakade av flera på varandra följande missväxt år, utbådo sig sockenmännen att få uppskjuta åtminstone denna termin med inrättande av de redan 1866 beslutade småskolorna, förklarande sig beredvilliga att själva under tiden med all flit undervisa sina barn i stavning och innanläsning, så att lärarna i de egentliga folkskolorna skulle slippa emottaga abc-darier. "
Hittills hade den flyttande folkskolan i Risliden varit inhyst i något ledigt utrymme på någon gård, men med ökad skolplikt ökade också kraven på rymliga skollokaler. Den nuvarande ordningen räckte inte till, och trots den bistra realitet de flesta bybor levde i började man alltmer inse nödvändigheten av en särskild samlingslokal i byn. Det skulle i första hand vara ett bönhus men också en lokal där skolan kunde inhysas, även om det sistnämnda var med ett viss mått av nödtvång.
Byborna bygger bönhuset
Vid ett möte i oktober månad 1896 bestämde sig byamännen i Risliden om att bygga en bönhuslokal i byn. Ett talesätt om att "kyrkan skall ligga mitt i byn" kom verkligen till sin rätt i detta fall, för platsen man bestämde sig för är än idag något av byns centrum. Tomtmark inköptes därför efter en tid av bonden A W Söderlund för det facila priset av 30 kronor.
En byggnadskommitté bestående av A W Söderlund, Jakob Lundgren och O A Lundgren utsågs. Varje bonde inom byn kunde, med vissa restriktioner, ingå som delägare i bygget. /Samma restriktioner gällde under många år även beträffande de samfund som fick nyttja lokalerna./
Huset skulle naturligtvis uppföras av timmer och man enades om måtten 17,0 x 9,5 meter och med två salar i nedre delen.
Sommaren 1897 gjordes grundgrävningen och därefter vidtog timringen och övriga byggnationer. Arbetet utfördes av ett arbetslag med Jonas Andersson, Storliden (Storli-Jonk) som byggbas. Enligt Edvard Persson ingick, förutom en del hantlangare, även O. Falk, Rönnfälla, K. Sjöstedt, Pjäsörn och J.F. Liden, Risliden som träarbetare i arbetslaget.
De källor som hämtats till deras faktaunderlag har i första hand utgjorts ifrån protokollböcker, kassaböcker och vissa verifikat. Dessutom har de som arbetsmaterial haft tillgång till tidningsurklipp och tidigare gjorda publikationer som berört bönhuset. Även muntliga redogörelser från äldre bybor har naturligtvis varit av stort värde i dess arbete, liksom de gamla kort dem efterlyste för att ingå sammanställningen. Av de bilder dem fick in har dem försökt välja ut det som ansetts mest representativa för olika tidsskeenden i bönhusets tillvaro. En fullständigare redovisning över använda källor presenteras i slutet av denna skrift.
Vad var det då som gjorde att man, i den dåvarande bondbyn Risliden, bestämde sig för att uppföra denna byggnad? Säkert fanns det många argument, både för och emot, innan man gick till handling. Troligen var det knappast någon bybo, som av andra skäl än rent ekonomiska, motsatte sig förslaget om en särskild bönlokal. Däremot kan man förmoda att det fanns de som kände en viss oro inför den extrakostnad ett bygge av detta slag skulle medföra, både under byggnadstiden och för det fortsatta driftsunderhållet. De eventuella kontanter som hushållen förfogade över vid den här tiden, var säkert öronmärkta till andra ändamål, där bl.a. "utskylderna" och andra skatter och pålagor skulle ha sin givna tribut av de med möda hopskrapade sparslantarna.
Några märkesår i Norsjö församlings historia:
År 1811.
Norsjö frigörs från Skellefteå moderförsamling och blir kapellag och får egen kyrka och präst.
År 1823.
Norsjö blir eget pastorat
År 1834.
Den definitiva utbrytningen från Skellefteå. Norsjö blir självständig församling, kommun och jordebokssocken.
År 1811 - 1850.
Norsjö församlings äldsta kyrka stod vid nuvarande Skolgatan. Efter kyrkoherde E J Solanders död 1889 avskiljs Jörn från Norsjö och blir eget pastorat.
År 1850 - 1909.
Ny kyrka på Näset. Sistnämnda år flyttades den till nuvarande kyrkplatsen i Norsjö där den eldhärjades av ett blixtnedslag 1912. Strax innan den nya kyrkan skulle invigas 1915 brann även den ned. Den nuvarande kyrkan i Norsjö invigdes år 1917.
För Norsjöborna var det en oerhörd lättnad att bli befriade från den tunga plikten att tio söndagar på året infinna sig i Skellefteå och bevista gudstjänsten där. Ett kyrkobesök som för Norsjöbon kunde to en vecka i anspråk. Två dagar för vardera resvägen, en dag för inköp och försäljning samt kyrkobesök lördag och söndag.
Det fanns givetvis de som dristade sig att bryta mot det "okristliga" påbudet och det finns gamla domstolsprotokoll som berättar om hur Norsjöbönder åtalats för att de försummat kyrkobesöken. Om skälet för frånvaron berodde på egen eller annan sjukdom i familjen, ansågs detta godtagbart. Ett annat giltigt förfall var "om den aktuella kyrkobesöksdagen inträffat under pågående fiske, då de varit borta och uppvaktat gäddleken". Matfrågan var ett starkt vägande skäl för att våga bryta mot det stränga kravet om kyrkobesök.
Förr i tiden var husbonden pliktig se till att gårdsfolket hölls i Herrans tukt och förmaning. Då det av naturliga skäl ofta blev glest mellan kyrkobesöken för de som bodde ute i ödebygderna var det husbondens skyldighet, att i nödig utsträckning hålla en söndagsbön och undervisa ur Postillan och Luthers katekes. Detta gällde även för de drängar och pigor som oftast ingick i hushållet. Det där att nödtorftigt kunna läsa ur Lilla Katekesen var dessutom viktigt av många anledningar. Man måste kunna klara prästens frågor vid husförhöret. Kunde man inte sin Lutheri Cathekes tilläts varken nattvardsgång eller giftermål.
Vid anmälan till confirmation skall barnen obehindradt läsa innantill Svensk styl och utantill Lutheri Cateckes med Svebilii eller Lutheri förklaring.
Ofta skedde dock anmälan till konfirmationen först vid 18 å 20 års ålder.
Efterhand blev det inte bara det egna gårdsfolket, som fanns med vid söndagsbönen, utan även grannarna började samlas i de rymliga bondköken och snart var man framme vid det som senare blev regelrätta byaböner.
Vid den första kända visitationen som hölls inom Norsjö församling 1849 omtalas att;
"Personer, som of lång väg eller andra orsaker voro förhindrade från att besöka kyrkan plägade temmeligen allmänt byavis samlas till andakt på söndagseftermiddagen och därvid låta sig föreläsas afhandlingar öfver predikotexter ur någon postilla, vanligast Lutheri men jemväl Nohrborgs, Tollesons mfl. "
Vi vet att det var från i början på 1850-talet, som den vanliga söndagsbönen, med några smärre undantag, började hållas på söndagarna i hemmen i Risliden. Man började då klockan 11 "bonntid" vilket närmast motsvarar vanlig sommartid i dag. Den tiden var det mest solen man hade att rätta sig för att veta hur mycket klockan var slagen. Därför förekom det ofta att ett solmärke fanns inskuret i fönsterposten i många hem.
För att det skulle bli rättvist med bönskyldigheterna blev det ordnat så, att ägaren till ett tunnas skattehemman hade bönskyldigheten ett år, ägaren till ett halvt tunnas hemman ett halvt år osv. Med "bönskylda" menades då att hålla lokal för söndagsbönen, eventuellt bönkaffe samt kost och logi för de predikanter som besökte byn.
Det har varit många bönpräster och klockare i byn under årens lopp. Den förste bönläsaren var från Adamsgård, Burträsk socken och torde ha varit Adam Rusk (f. 1791). Hans bibel finns fortfarande kvar i bönhuset. Enligt en intervju 1956 med den siste? bönprästen Edvard Persson var det sonen Aron Rusk (f. 20 sept. 1820) som började som bönläsare i byn i början av 1850-talet. Många gånger var det nog inte så lätt att to sig fram den 6 kilometer långa stigen från Adamsgård till Risliden, i synnerhet på vårarna. Men "Rusken" gick gärna varje söndag för att "läsa böna" och det gjorde han utan annan ersättning än det må1 mat som bjöds honom. Det berättades att vid något tillfälle fått ett par skor. För att spara på skosulorna gick han därför barfota och tog på sig skorna först när han kommit fram till byn.
Efter Aron Rusk tog Nils Fällman i Risliden vid och efter honom Per Orsa, som var byapräst till strax före sin död 1892. Per Orsa hade en mycket god sångröst och var även s.k. uppsjungare vid byabönen. För den skull inköptes ett psahnodikon, som han lärde sig spela på. Efter Per Orsas död blev det en 23 årig dräng i byn vid namn Johan Gustaf Nilsson som tog vid och läste bönen till 1900, då han flyttade från byn.
De närmaste åren därefter var det ett flertal bybor som turades om med bönläsningen, bland dem J A /Janne/ Forsberg som var byapräst till år 1928 då han efterträddes av Per-Orsas sonson P. Edvard Persson. Edvard Persson fortsatte att läsa söndagsbönen till 1957 då han på grund av försämrad syn måste sluta. Han var då 77 år gammal och därmed upphörde också bönläsartraditionerna i byn. Förutom högmässotexten läste han bl.a. Hammarstens predikningar i tre omgångar. Troget hade han läst söndagsbönen sittande på en speciellt hög stol, som fortfarande står kvar längst framme i bönhuset.
Åren 1892 - 1900 var Katarina Persson "uppsjungare" i byn. Några år efter bönhusbyggandet inköptes den första orgeln och fram till 1906 sköttes klockarsysslan av Jonas Brännström. Hans son Per (f. 1892) var mycket musikalisk och han var klockare efter sin far men dog endast 20 år gammal. Per var bara omkring nio när han första gången spelade på en gudstjänst i bönhuset. Efter 1912 blev det en del ombyten i klockarsysslan. Flitigast var nog Alma Andersson. Hon spelade till 1915 då J O Forsberg (f. 1898), son till Janne Forsberg tog vid, och var byns klockare och körsångledare ända till senare delen av 1940-talet.
Efter Johan Olof blev det slutligen Per Söderlund och i viss mån Ella Brännström som svarade för de musikaliska inslagen vid gudstjänsterna i bönhuset.
Förr fanns det som sagt både skrivna och oskrivna bestämmelser för allmogen, om skyldigheterna att bevista gudstjänster. Sedan Norsjö blivit egen församling och kommun ingick det vanligtvis att göra minst två kyrkobesök där per år. Dessa inföll då vid de så kallade. bönhelgerna höst och vår.
För många var deltagandet i nattvardsfirandet det angelägnaste, medan det för andra även fanns övriga ärenden som kändes viktiga att få uträttade. Dessutom var det ju inte oväsentligt att få träffa annat folk än de som fanns hemma i byn. Kyrkhelgerna i Norsjö hade därför i det avseendet en viktig social funktion. Det sistnämnda gällde inte minst ungdomarna från de olika byarna, som nu helt legitimt fick tillfälle att träffas med de följder det kunde få. Men vilka bevekelsegrunder som än gällde för Norsjöresan, ingick åtminstone ett kyrkobesök som självklart för de allra flesta under bönhelgen.
Allt eftersom folkmängden ökade i Risliden och den omgivande trakten, blev också behovet av en särskild bönlokal alltmer uppenbar. På somrarna gick det vä1 rätt bra, för då fanns det alltid ouppvärmda utrymmen, som kunde tas i bruk. Men på vintrarna började det bli besvärligt när barnkullarna ökade och utrymmena i kök och salar minskade. En annan bidragande orsak till att det behövdes en samlingslokal var kravet från myndigheterna om en utökad skolundervisning.
En ambulerande folkskoleundervisning hade börjat i Risliden under 1850 talet och socknen indelats i tio läsrotar. Men däremot var det dåligt ordnat med småskoleverksamheten inom kommunen. 1866 års kyrkostämma i Norsjö beslöt därför att inrätta två småskolor. Beslutet kunde dock inte fullföljas för vid 1868 års kyrkostämma finns det antecknat:
"I avseende till den rådande fattigdomen och förtrycket inom Församlingen, förorsakade av flera på varandra följande missväxt år, utbådo sig sockenmännen att få uppskjuta åtminstone denna termin med inrättande av de redan 1866 beslutade småskolorna, förklarande sig beredvilliga att själva under tiden med all flit undervisa sina barn i stavning och innanläsning, så att lärarna i de egentliga folkskolorna skulle slippa emottaga abc-darier. "
Hittills hade den flyttande folkskolan i Risliden varit inhyst i något ledigt utrymme på någon gård, men med ökad skolplikt ökade också kraven på rymliga skollokaler. Den nuvarande ordningen räckte inte till, och trots den bistra realitet de flesta bybor levde i började man alltmer inse nödvändigheten av en särskild samlingslokal i byn. Det skulle i första hand vara ett bönhus men också en lokal där skolan kunde inhysas, även om det sistnämnda var med ett viss mått av nödtvång.
Byborna bygger bönhuset
Vid ett möte i oktober månad 1896 bestämde sig byamännen i Risliden om att bygga en bönhuslokal i byn. Ett talesätt om att "kyrkan skall ligga mitt i byn" kom verkligen till sin rätt i detta fall, för platsen man bestämde sig för är än idag något av byns centrum. Tomtmark inköptes därför efter en tid av bonden A W Söderlund för det facila priset av 30 kronor.
En byggnadskommitté bestående av A W Söderlund, Jakob Lundgren och O A Lundgren utsågs. Varje bonde inom byn kunde, med vissa restriktioner, ingå som delägare i bygget. /Samma restriktioner gällde under många år även beträffande de samfund som fick nyttja lokalerna./
Huset skulle naturligtvis uppföras av timmer och man enades om måtten 17,0 x 9,5 meter och med två salar i nedre delen.
Sommaren 1897 gjordes grundgrävningen och därefter vidtog timringen och övriga byggnationer. Arbetet utfördes av ett arbetslag med Jonas Andersson, Storliden (Storli-Jonk) som byggbas. Enligt Edvard Persson ingick, förutom en del hantlangare, även O. Falk, Rönnfälla, K. Sjöstedt, Pjäsörn och J.F. Liden, Risliden som träarbetare i arbetslaget.
Bönhusbild från 1920-talet
År 1898 var arbetet färdigt och man kunde börja använda sitt bönhus. Något exakt datum på när bönhuset första gången togs i bruk har vi inte kunnat hitta. Men vi utgår dock från att invigningen hölls på sommaren 1898 och att dåvarande kyrkoherden i Norsjö, Johan W Söderström var en av officianterna.
Här följer en avskrift av ett rekapitulerat protokoll från 1906.
Rislidens byamän hade i oktober månad 1896 sammankommit för att överenskomma att uppföra en bönhuslokal i byn och beslöt därvid:
1; att inköpa tomt av hemmansägaren A. W. Söderlund,
2; att anskaffa lämplig ritning
3; att frivilliga bidrag skulle insamlas
4; valdes en byggnadskommite, bestående av hemmansägaren A.W Söderlund, Jakob Lundgren och O.A. Lundgren.
5; att det stode fritt för varje bonde inom byn att anmäla sig såsom deltagare i bygget för byggnadsdirektionen på nedannämnda villkor.
§ 1.
Varje hel lott i byggnaden skall anses utgå från 'h tunna skatt, där ej annorledes bestäms, för vilket skattetal delägaren vore skyldig att deltaga i bygget till detta bleve färdigt och även för framtiden deltaga i underhållet av detsamma.
§ 2.
Lokalerna skulle endast få upplåtas för Lutherska predikanter eller för sådana, som vore vitsordade av eller utsända från Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
§ 3.
Då intet skolhus funnes i byn, skulle skolan, oaktat huset uteslutande byggdes för bönesammankomster, få tillsvidare inlogeras i detsamma, så länge den ej vore till hinder för det avsedda ändamålet, men om skolan komme att göra intrång, skulle den från bönlokalen avlägsnas.
§ 4.
Att lott i byggnaden med rättigheter och skyldigheter skulle gå till det hemman, vars innehavare tecknat sig såsom delägare i byggnadsföretaget, när denne antingen doge eller överlåte hemmanet åt annan person.
§5.
Att endast de som tecknat sig för företaget eller deras rättsinnehavare skulle anses äga och disponera byggnaden.
§6
Vid angelägenheter som röra byggnaden och vartill alla delägare blivit kallade, varje innehavare av hel lott för talan och utövar rösträtt med 12 röster, av 2/3 lott likaledes för talan och utövar rösträtt med 8 röster, innehavaren av 1/4 lott likaledes för talan och utövar rösträtt med 3 röster, och om lotterna skulle komma att uppdelas i proportion därefter.
Underkastande sig dessa villkor anmälde och tecknade sig såsom deltagare i företaget byamännen, hemmansägare P. O. Nilsson och N.J. Nilsson för vardera en halv lott, Anton Andersson för en hel lott, Jakob Lundgren för en hel lott, Olof Bränström och P.J. Bränström för vardera två tredjedels lott, Henrik A. Johansson med tillåten inskränkning för sitt skattetal med en och en halv lott, A. W Söderlund för en hel lott, O.A. Lundgren för en hel lott, A. F. Forsberg för tre fjärdedels lott, J.A. Fällmans änka för en hel lott Jakob Andersson för en hel lott, E.E. Eriksson för en hel lott, J. O. Andersson för en hel lott och Jonas Bränström för en hel lott.
När varje hel lott i byggnaden skulle utgå från en halv tunnas skatt och motsvara 12 röster, blir alltså bönhusdelägares rösträtt således;
Henrik A Johansson 1,5 lott 18 röster
Anton Andersson 1 lott 12 röster
Jakob Andersson 1 lott 12 röster
J O Andersson 1 lott 12 röster
Jonas Bränström 1 lott 12 röster
E E Eriksson 1 lott 12 röster
J A Fällmans änka 1 lott 12 röster
Jakob Lundgren 1 lott 12 röster
O A Lundgren 1 lott 12 röster
A W Söderlund 1 lott 12 röster
A F Forsberg 3/4 lott 9 röster
Olof Bränström 2/3 lott 8 röster
P J Bränström 2/3 lott 8 röster
N J Nilsson 1/2 lott 6 röster
P O Nilsson 1/2 lott 6 röster
Summa 163 röster
År 1934 tecknade sig följande personer som lottägare: Karl Bränström 1/2 lott, P J Bränström 1/3 lott, J H Bränström 1/3 lott,Probus Bränström 1/8 lott, J Edvard, Bränström 1/8 lott och Erhard Bränström 1/4 lott.
Arbetet tog under dessa bestämmelser sin början genast och fullbordades med några små ändringar och blev färdigt 1898.
Genom överenskommelse med Per och Abraham Lundgren i Ensamhet tilläts dessa att inreda kammaren i övre våningen på östra ändan, vilket av dem verkställdes till det skick varuti den nu befinnes. Dispositionsrätten till nämnda kammare skulle dock vara gemensam för delägarna och nämnda Ensamhetsbönder.
1903 beslöts att inköpa en orgel för bönhuset, vartill frivilliga bidrag insamlades och vad som sedan fattades skulle uttaxeras på delägare i bönhuset, vilka skulle vara gemensamma ägare även av orgeln.
Detta protokoll, som utgör ett sammandrag av vad i frågan beslutats, skall på l:a maj stämman detta år föreläggas delägarna för godkännande och underskrifter samt framtida efterrättelse, och skall då även styrelse för bönhuset väljas, vilken skulle ha tillsyn om huset, upplåta det för begagnande samt verkställa smärre reparationer. Vid större reparationers verkställande , ävensom då skiljaktiga meningar uppstå inom styrelsen sammankalla alla delägare, vilka då äga att besluta.
Styrelsen väljes för 2 år i sänder.
Risliden den 1 maj 1906
J P Östman
Per Olof Nilsson, Nils Johan Nilsson, Johan Anton Andersson
Jakob Lundgren, Olof Brännström, P J Bränström
A W Söderlund, O A Lundgren, Karl Fällman
Jakob Andersson, E E Eriksson, J A Forsberg
Jonas Brännström, Abraham Lundgren, Per Johan Lundgren
Den "bönskyldighet", som tidigare tillämpats bland skattebönderna i Risliden fortsatte, fast med en viss modifiering, även sen man fått ett bönhus i byn. Kost och logi till gästande präster och predikanter kvarstod. Nu fanns en lokal men under den kalla årstiden skulle denna hållas varm vid gudstjänsterna. Vedbänken nere vid dörren måste därför vara välfylld, för kaminen förbrukade mycket ved under kalla vintersöndagar och kanske i synnerhet julottor. Det skulle vara snyggt och städat både inomhus och utomhus. Dessutom hade flaggningen tillkommit.
Den första flaggan hade troligen införskaffats redan vid sekelskiftet. Enligt vad äldre berättade så hade problem uppstått när flaggan skulle hissas 1905. Unionen mellan Sverige och Norge var upplöst och man kunde naturligtvis inte hissa unionsflaggan. Då man även i Risliden ville visa att man följde med världshändelserna, klippte man bort Norge biten och sydde dit en lämplig bit av blått blustyg.
För att få en bestämd ordning för hur flaggningen skulle fungera uppsattes en så lydande:
Kungörelse för framtida efterrättelse är bestämd, att flaggan vid gudstjänsterna om helgdagarna skall hissas kl. 10.30 f.m. - borgerlig tid - och nedhissas kl 11 f.m. varefter gudstjänsten omedelbart därefter börjar att vid övriga möten om sön- eller helgdagar flaggningstiden är 1/2 timme: samt att vid förekommande sammankomster om söckendagar flaggan alltid skall vara hissad 1 timma; vilket härmed till allmänhetens kännedom meddelas.
Risliden i maj 1911
Bönhusets styrelse.
Den 4 februari 1917 hissades för första gången den nya flaggan, vilken var skänkt av skolbarnen i Risliden. Pengarna hade insamlats genom att man hade plockat lingon föregående höst. Flaggans pris kr 14,70.
Utöver det i ovan angivna kungörelse hissas flaggan på halv stång vid dödsfall. För många bybor blir kanske flaggningen det första budet om att en släkting, vän eller granne avlidit. Flaggningen kan tolkas som byns hedersbevisning, en fin tradition vä1 värd att bevara. Sedan många år beslutas vid majstämman vem som skall svara för flaggningen.
Av det rekapitulerade protokollet från 1906 framgår det att den första orgeln till bönhuset inköptes 1903. (Möjligen hade man haft någon till låns tidigare vid speciella tillfällen). Vi har inga uppgifter på vad denna orgel kostade i inköp, men när den byttes ut 1934 såldes den i varje fall för 76 kr till Anselm Almgren i Bjursele.
Risliden, som under en lång tid varit Norsjö socken största jordbruksby, hade även i början av 1900-talet en förhållandevis stor folkmängd. Från församlingens 100 års översikt 1811 - 1911 är följande uppgifter hämtade.
Folkmängd inom Norsjö församling den 31/12 1910 5.715 personer varav bl.a.
Här följer en avskrift av ett rekapitulerat protokoll från 1906.
Rislidens byamän hade i oktober månad 1896 sammankommit för att överenskomma att uppföra en bönhuslokal i byn och beslöt därvid:
1; att inköpa tomt av hemmansägaren A. W. Söderlund,
2; att anskaffa lämplig ritning
3; att frivilliga bidrag skulle insamlas
4; valdes en byggnadskommite, bestående av hemmansägaren A.W Söderlund, Jakob Lundgren och O.A. Lundgren.
5; att det stode fritt för varje bonde inom byn att anmäla sig såsom deltagare i bygget för byggnadsdirektionen på nedannämnda villkor.
§ 1.
Varje hel lott i byggnaden skall anses utgå från 'h tunna skatt, där ej annorledes bestäms, för vilket skattetal delägaren vore skyldig att deltaga i bygget till detta bleve färdigt och även för framtiden deltaga i underhållet av detsamma.
§ 2.
Lokalerna skulle endast få upplåtas för Lutherska predikanter eller för sådana, som vore vitsordade av eller utsända från Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
§ 3.
Då intet skolhus funnes i byn, skulle skolan, oaktat huset uteslutande byggdes för bönesammankomster, få tillsvidare inlogeras i detsamma, så länge den ej vore till hinder för det avsedda ändamålet, men om skolan komme att göra intrång, skulle den från bönlokalen avlägsnas.
§ 4.
Att lott i byggnaden med rättigheter och skyldigheter skulle gå till det hemman, vars innehavare tecknat sig såsom delägare i byggnadsföretaget, när denne antingen doge eller överlåte hemmanet åt annan person.
§5.
Att endast de som tecknat sig för företaget eller deras rättsinnehavare skulle anses äga och disponera byggnaden.
§6
Vid angelägenheter som röra byggnaden och vartill alla delägare blivit kallade, varje innehavare av hel lott för talan och utövar rösträtt med 12 röster, av 2/3 lott likaledes för talan och utövar rösträtt med 8 röster, innehavaren av 1/4 lott likaledes för talan och utövar rösträtt med 3 röster, och om lotterna skulle komma att uppdelas i proportion därefter.
Underkastande sig dessa villkor anmälde och tecknade sig såsom deltagare i företaget byamännen, hemmansägare P. O. Nilsson och N.J. Nilsson för vardera en halv lott, Anton Andersson för en hel lott, Jakob Lundgren för en hel lott, Olof Bränström och P.J. Bränström för vardera två tredjedels lott, Henrik A. Johansson med tillåten inskränkning för sitt skattetal med en och en halv lott, A. W Söderlund för en hel lott, O.A. Lundgren för en hel lott, A. F. Forsberg för tre fjärdedels lott, J.A. Fällmans änka för en hel lott Jakob Andersson för en hel lott, E.E. Eriksson för en hel lott, J. O. Andersson för en hel lott och Jonas Bränström för en hel lott.
När varje hel lott i byggnaden skulle utgå från en halv tunnas skatt och motsvara 12 röster, blir alltså bönhusdelägares rösträtt således;
Henrik A Johansson 1,5 lott 18 röster
Anton Andersson 1 lott 12 röster
Jakob Andersson 1 lott 12 röster
J O Andersson 1 lott 12 röster
Jonas Bränström 1 lott 12 röster
E E Eriksson 1 lott 12 röster
J A Fällmans änka 1 lott 12 röster
Jakob Lundgren 1 lott 12 röster
O A Lundgren 1 lott 12 röster
A W Söderlund 1 lott 12 röster
A F Forsberg 3/4 lott 9 röster
Olof Bränström 2/3 lott 8 röster
P J Bränström 2/3 lott 8 röster
N J Nilsson 1/2 lott 6 röster
P O Nilsson 1/2 lott 6 röster
Summa 163 röster
År 1934 tecknade sig följande personer som lottägare: Karl Bränström 1/2 lott, P J Bränström 1/3 lott, J H Bränström 1/3 lott,Probus Bränström 1/8 lott, J Edvard, Bränström 1/8 lott och Erhard Bränström 1/4 lott.
Arbetet tog under dessa bestämmelser sin början genast och fullbordades med några små ändringar och blev färdigt 1898.
Genom överenskommelse med Per och Abraham Lundgren i Ensamhet tilläts dessa att inreda kammaren i övre våningen på östra ändan, vilket av dem verkställdes till det skick varuti den nu befinnes. Dispositionsrätten till nämnda kammare skulle dock vara gemensam för delägarna och nämnda Ensamhetsbönder.
1903 beslöts att inköpa en orgel för bönhuset, vartill frivilliga bidrag insamlades och vad som sedan fattades skulle uttaxeras på delägare i bönhuset, vilka skulle vara gemensamma ägare även av orgeln.
Detta protokoll, som utgör ett sammandrag av vad i frågan beslutats, skall på l:a maj stämman detta år föreläggas delägarna för godkännande och underskrifter samt framtida efterrättelse, och skall då även styrelse för bönhuset väljas, vilken skulle ha tillsyn om huset, upplåta det för begagnande samt verkställa smärre reparationer. Vid större reparationers verkställande , ävensom då skiljaktiga meningar uppstå inom styrelsen sammankalla alla delägare, vilka då äga att besluta.
Styrelsen väljes för 2 år i sänder.
Risliden den 1 maj 1906
J P Östman
Per Olof Nilsson, Nils Johan Nilsson, Johan Anton Andersson
Jakob Lundgren, Olof Brännström, P J Bränström
A W Söderlund, O A Lundgren, Karl Fällman
Jakob Andersson, E E Eriksson, J A Forsberg
Jonas Brännström, Abraham Lundgren, Per Johan Lundgren
Den "bönskyldighet", som tidigare tillämpats bland skattebönderna i Risliden fortsatte, fast med en viss modifiering, även sen man fått ett bönhus i byn. Kost och logi till gästande präster och predikanter kvarstod. Nu fanns en lokal men under den kalla årstiden skulle denna hållas varm vid gudstjänsterna. Vedbänken nere vid dörren måste därför vara välfylld, för kaminen förbrukade mycket ved under kalla vintersöndagar och kanske i synnerhet julottor. Det skulle vara snyggt och städat både inomhus och utomhus. Dessutom hade flaggningen tillkommit.
Den första flaggan hade troligen införskaffats redan vid sekelskiftet. Enligt vad äldre berättade så hade problem uppstått när flaggan skulle hissas 1905. Unionen mellan Sverige och Norge var upplöst och man kunde naturligtvis inte hissa unionsflaggan. Då man även i Risliden ville visa att man följde med världshändelserna, klippte man bort Norge biten och sydde dit en lämplig bit av blått blustyg.
För att få en bestämd ordning för hur flaggningen skulle fungera uppsattes en så lydande:
Kungörelse för framtida efterrättelse är bestämd, att flaggan vid gudstjänsterna om helgdagarna skall hissas kl. 10.30 f.m. - borgerlig tid - och nedhissas kl 11 f.m. varefter gudstjänsten omedelbart därefter börjar att vid övriga möten om sön- eller helgdagar flaggningstiden är 1/2 timme: samt att vid förekommande sammankomster om söckendagar flaggan alltid skall vara hissad 1 timma; vilket härmed till allmänhetens kännedom meddelas.
Risliden i maj 1911
Bönhusets styrelse.
Den 4 februari 1917 hissades för första gången den nya flaggan, vilken var skänkt av skolbarnen i Risliden. Pengarna hade insamlats genom att man hade plockat lingon föregående höst. Flaggans pris kr 14,70.
Utöver det i ovan angivna kungörelse hissas flaggan på halv stång vid dödsfall. För många bybor blir kanske flaggningen det första budet om att en släkting, vän eller granne avlidit. Flaggningen kan tolkas som byns hedersbevisning, en fin tradition vä1 värd att bevara. Sedan många år beslutas vid majstämman vem som skall svara för flaggningen.
Av det rekapitulerade protokollet från 1906 framgår det att den första orgeln till bönhuset inköptes 1903. (Möjligen hade man haft någon till låns tidigare vid speciella tillfällen). Vi har inga uppgifter på vad denna orgel kostade i inköp, men när den byttes ut 1934 såldes den i varje fall för 76 kr till Anselm Almgren i Bjursele.
Risliden, som under en lång tid varit Norsjö socken största jordbruksby, hade även i början av 1900-talet en förhållandevis stor folkmängd. Från församlingens 100 års översikt 1811 - 1911 är följande uppgifter hämtade.
Folkmängd inom Norsjö församling den 31/12 1910 5.715 personer varav bl.a.
- Norsjö 876
- (Storliden) 66
- Bastuträsk 402
- Risliden 198
- (med Tvärliden och Ensamhet) 38
Karta över byn där bönhusdelägarnas namn och hemmansplacering angetts
Lagfartsbevis
1909 Lagfartsbevis paragraf 49 av Malå och Norsjö tingslags Häradsrätt utfärdas den 30 september.1909 för Rislidens byamän å den avsöndrade lägenheten Bönhusbacka nr 1 som enligt köpehandling den 1 juni 1907 för (30) trettio kronor köps av AW Söderlund.
1911
Årsstämman med Rislidens bönhusdelägare hölls alltid i anslutning till byns majstämma och den första kvarvarande protokollförda stämman hölls den 1 maj 1911.
Till styrelse för 2 år valdes: AW Söderlund, Per Abr. Lundgren och Jakob Lundgren. Man beslöt också att inköpa lämplig protokolls- och kassabok. Vidare antogs PO Nilssons anbud att för 7 kronor 50 öre brädfordra brokvisten i nedre våningen. En kungörelse beträffande flagghissningen utfärdades.
1912
För att inskränka på utgifterna beslöts att inte oljemåla bönhussalen under instundande sommar.
Årsstämman med Rislidens bönhusdelägare hölls alltid i anslutning till byns majstämma och den första kvarvarande protokollförda stämman hölls den 1 maj 1911.
Till styrelse för 2 år valdes: AW Söderlund, Per Abr. Lundgren och Jakob Lundgren. Man beslöt också att inköpa lämplig protokolls- och kassabok. Vidare antogs PO Nilssons anbud att för 7 kronor 50 öre brädfordra brokvisten i nedre våningen. En kungörelse beträffande flagghissningen utfärdades.
1912
För att inskränka på utgifterna beslöts att inte oljemåla bönhussalen under instundande sommar.
Rislidens bönhus före 1934. Ingången var fortfarande på den norra sidan.
1913
Nu hade man genom uttaxering bland delägarna /54,35/ och frivilliga bidrag /29,61 förbättrat ekonomin så att en oljemålning av stora salen i bönhuset kunde ske Anbudet på 35 kr, som byns målarmästare Engelbert Eriksson lämnat för att verkställa arbetena, antogs. När det senare beslutades om att stolparna skulle målas i ekfärg fick han löfte om en viss förhöjning av ersättningen. Jakob Andersson fick i uppdrag att reparera bron över landsvägsdiket mot bönhuset mot en ersättning av 2,50. Vid samma majstämma beslöts också att höja brandförsäkringen till 3000 kr. Den 23 juni hade man en extrastämma med anledning av att handlanden C E Wallin i Norsjö skänkt rödfärg till färgning av bönhuset. Byamännen beslöt då att rödfärga bönhuset före slåttannan och som ledare för målningen anlita K A Lundgren från Hundberg.
1914
De reparationer och målningsarbeten, som utförts föregående sommar, hade blivit något dyrare än beräknat. Dessutom hade man till Bjurträsk Industri AB betalt en räkning från 1910 för virke på kr 78,62 vilket räkenskapsföraren förskotterat. Då delägarna inte ville gå med på en ny uttaxering kom man istället överens med kassaförvaltaren Per Abr. Lundgren att han tillsvidare mot en ränteersättning av 3% skulle fortsätta förskottera kassabristen.
1915
Värmetillställningen i bönsalen behövde förbättras då den befintliga kaminen visa sig alldeles otillräcklig. Vid en extra stämma den 19 december diskuterades denna fråga. Ett förslag var att placera en mindre kamin i det nordvästra hörnet av salen Men då detta både skulle verka vanprydande, vara mera eldfarligt samt dessutom rätt kostsamt bestämdes det istället att en stor kamin skulle inköpas och insättas på de gamla stället. J A Forsberg åtog sig att vid sin resa till Norsjö hos handlaren Steinwall rekvirera kaminen varefter styrelsen sen skulle ombesörja insättningen. Beslöts även att insamla frivilliga bidrag för att täcka utgifterna.
Vid samma tillfälle företogs utackordering av eldningen till skol och lärarinnerummet, för vintern och våren 1916. Karl Fällmans anbud å 45 kr för skolan och 24 öre per dag för veden till lärarinnan antogs.
1916
Insamling av frivilliga bidrag för den nya kaminen blev 24,50. Men det räckte inte till då kaminen samt tillverkningen av ett plåtrör hade kostat 81,25. Därför måste e ny uttaxering bland delägarna ske. Denna gång med 5 kr per lott vilket tillförd kassan 67 kr 93 öre. Dessutom bortauktionerades den gamla bönsalskaminen och de plåtskrot som blivit över till N J Nilsson med högsta anbudet 10 kr, som kontar betalades. Man beslutade även att sätta upp ett staket runt bönhustomten. Johan Persson Tvärliden tog detta jobb med lägsta anbudet 44 kronor.
Sedan det visat sig att kostnaden för ved och lyse till skol- och lärarinnerummet oftast uppgick till hela det belopp, som erhölls av skolkassan och det således inte återstod något till underhåll eller lyse för själva huset, framställdes frågan hur man skulle ställa sig för framtiden.
Då bönhusdelägarna endast var ett fåtal personer inom skolrotet ansåg de sig inte ha skyldighet att gratis hålla skolrum. De beslöt därför enhälligt att hos skolrådet begära en ökning av hyresavgiften med minst 75 kronor per år. Godtogs inte denna förhöjning skulle man uppsäga skolan från bönhuset.
Under åren hade bönhuset från skolkassan fått följande ersättningar i skolhushyra:
Återigen var hyran för skollokalerna på tapeten. De pengar som skolkassan erhöll räckte knappast till ved och lyse och än mindre till något underhåll för själva huset. Frågan togs därför upp om man inte redan till hösten borde säga upp skolan från bönhuset. Något beslut togs inte men delägarna ansåg det var på tiden att kommunen byggde ett eget skolhus i Rislidens by då bönhuset var för litet och opassande när nu "två" skolor skulle stationeras i byn.
Nu hade man genom uttaxering bland delägarna /54,35/ och frivilliga bidrag /29,61 förbättrat ekonomin så att en oljemålning av stora salen i bönhuset kunde ske Anbudet på 35 kr, som byns målarmästare Engelbert Eriksson lämnat för att verkställa arbetena, antogs. När det senare beslutades om att stolparna skulle målas i ekfärg fick han löfte om en viss förhöjning av ersättningen. Jakob Andersson fick i uppdrag att reparera bron över landsvägsdiket mot bönhuset mot en ersättning av 2,50. Vid samma majstämma beslöts också att höja brandförsäkringen till 3000 kr. Den 23 juni hade man en extrastämma med anledning av att handlanden C E Wallin i Norsjö skänkt rödfärg till färgning av bönhuset. Byamännen beslöt då att rödfärga bönhuset före slåttannan och som ledare för målningen anlita K A Lundgren från Hundberg.
1914
De reparationer och målningsarbeten, som utförts föregående sommar, hade blivit något dyrare än beräknat. Dessutom hade man till Bjurträsk Industri AB betalt en räkning från 1910 för virke på kr 78,62 vilket räkenskapsföraren förskotterat. Då delägarna inte ville gå med på en ny uttaxering kom man istället överens med kassaförvaltaren Per Abr. Lundgren att han tillsvidare mot en ränteersättning av 3% skulle fortsätta förskottera kassabristen.
1915
Värmetillställningen i bönsalen behövde förbättras då den befintliga kaminen visa sig alldeles otillräcklig. Vid en extra stämma den 19 december diskuterades denna fråga. Ett förslag var att placera en mindre kamin i det nordvästra hörnet av salen Men då detta både skulle verka vanprydande, vara mera eldfarligt samt dessutom rätt kostsamt bestämdes det istället att en stor kamin skulle inköpas och insättas på de gamla stället. J A Forsberg åtog sig att vid sin resa till Norsjö hos handlaren Steinwall rekvirera kaminen varefter styrelsen sen skulle ombesörja insättningen. Beslöts även att insamla frivilliga bidrag för att täcka utgifterna.
Vid samma tillfälle företogs utackordering av eldningen till skol och lärarinnerummet, för vintern och våren 1916. Karl Fällmans anbud å 45 kr för skolan och 24 öre per dag för veden till lärarinnan antogs.
1916
Insamling av frivilliga bidrag för den nya kaminen blev 24,50. Men det räckte inte till då kaminen samt tillverkningen av ett plåtrör hade kostat 81,25. Därför måste e ny uttaxering bland delägarna ske. Denna gång med 5 kr per lott vilket tillförd kassan 67 kr 93 öre. Dessutom bortauktionerades den gamla bönsalskaminen och de plåtskrot som blivit över till N J Nilsson med högsta anbudet 10 kr, som kontar betalades. Man beslutade även att sätta upp ett staket runt bönhustomten. Johan Persson Tvärliden tog detta jobb med lägsta anbudet 44 kronor.
Sedan det visat sig att kostnaden för ved och lyse till skol- och lärarinnerummet oftast uppgick till hela det belopp, som erhölls av skolkassan och det således inte återstod något till underhåll eller lyse för själva huset, framställdes frågan hur man skulle ställa sig för framtiden.
Då bönhusdelägarna endast var ett fåtal personer inom skolrotet ansåg de sig inte ha skyldighet att gratis hålla skolrum. De beslöt därför enhälligt att hos skolrådet begära en ökning av hyresavgiften med minst 75 kronor per år. Godtogs inte denna förhöjning skulle man uppsäga skolan från bönhuset.
Under åren hade bönhuset från skolkassan fått följande ersättningar i skolhushyra:
- år 1911 47,45 år 1912 53,00
- år 1913 29,95 år 1914 36,62
- år 1915 41,30 år 1916 45,00
- år 1917 20,00 år 1918 v.t 13,80
Återigen var hyran för skollokalerna på tapeten. De pengar som skolkassan erhöll räckte knappast till ved och lyse och än mindre till något underhåll för själva huset. Frågan togs därför upp om man inte redan till hösten borde säga upp skolan från bönhuset. Något beslut togs inte men delägarna ansåg det var på tiden att kommunen byggde ett eget skolhus i Rislidens by då bönhuset var för litet och opassande när nu "två" skolor skulle stationeras i byn.
Skolbild från ca 1919 S sidan av bönhuset i bakgrunden. Lärare t.v. Signe Eriksson och Jenny Sparrman
Skall bönhuset överlåtas till kommunen som skolhus ?
Det blev flera extrastämmor för bönhusdelägarna sommaren 1918.
Den 8 juni hade stämman sammankallats med anledning av en framställan fri skolrådet i Norsjö, om att delägarna i bönhuset antingen borde överlåta bönhuset till kommunen för omändring till skolhus, då nu två fasta skolor skulle stationeras Risliden, eller också anskaffa en tomt för ett skolhus.
Sedan förslaget diskuterats gick man till röstning. 34 röster av 4 röstande var 6 försäljning och 36 röster av 4 röstande var mot försäljning. Men då många deläga inte var närvarande bestämde man sig för ett nytt sammanträde dagen därpå klockan 4 på aftonen 9 juni.1918.
" Efter en stunds diskussion om den under gårdagens sammanträde framställda frågan angående försäljning av Rislidens bönhus att användas till skolhus företogs omröstning varvid avgåvos 46 röster av 5 röstande för försäljning och 80 röster av 10 röstande vilka voro emot någon som helst underhandling angående försäljning. 3 personer deltogo ej i omröstningen ".
Därefter diskuterade man om var en lämplig plats för en skolhustomt kunde finnas. Det fanns en del förslag men de flesta tyckte att den av J.A Henriksson ägda tomten ovanför hans smedja var den lämpligaste. Henriksson kunde dock ej vid detta tillfälle säkert lova något om en eventuell försäljning.
1919
Den sedan åtskilliga år lediga kaminen med tillhöriga plåtrör såldes på anbud för 60 kronor kontant till Abraham Bergström i Kattisberg. På frågan om vilken ersättning som borde begäras av skolkassan för hyra av skollokalen och lärarinnerummet i Bönhuset, beslutade delägarna att begära 100 kronor för läsåret hösten 1918 - våren 1919.
1920 -1929
1920
Rislidenborna hade nu fått elektrisk ström och i lärarinnerummet i bönhuset hade elektriska ledningar dragits in för 34 kr. AW Söderlund fick i uppdrag att under, instundande sommar ombesörja dikning kring bönhuset samt reparera den mindre skolsalen. Den gamla flagglinan auktionerades bort för 1,65.
Det blev flera extrastämmor för bönhusdelägarna sommaren 1918.
Den 8 juni hade stämman sammankallats med anledning av en framställan fri skolrådet i Norsjö, om att delägarna i bönhuset antingen borde överlåta bönhuset till kommunen för omändring till skolhus, då nu två fasta skolor skulle stationeras Risliden, eller också anskaffa en tomt för ett skolhus.
Sedan förslaget diskuterats gick man till röstning. 34 röster av 4 röstande var 6 försäljning och 36 röster av 4 röstande var mot försäljning. Men då många deläga inte var närvarande bestämde man sig för ett nytt sammanträde dagen därpå klockan 4 på aftonen 9 juni.1918.
" Efter en stunds diskussion om den under gårdagens sammanträde framställda frågan angående försäljning av Rislidens bönhus att användas till skolhus företogs omröstning varvid avgåvos 46 röster av 5 röstande för försäljning och 80 röster av 10 röstande vilka voro emot någon som helst underhandling angående försäljning. 3 personer deltogo ej i omröstningen ".
Därefter diskuterade man om var en lämplig plats för en skolhustomt kunde finnas. Det fanns en del förslag men de flesta tyckte att den av J.A Henriksson ägda tomten ovanför hans smedja var den lämpligaste. Henriksson kunde dock ej vid detta tillfälle säkert lova något om en eventuell försäljning.
1919
Den sedan åtskilliga år lediga kaminen med tillhöriga plåtrör såldes på anbud för 60 kronor kontant till Abraham Bergström i Kattisberg. På frågan om vilken ersättning som borde begäras av skolkassan för hyra av skollokalen och lärarinnerummet i Bönhuset, beslutade delägarna att begära 100 kronor för läsåret hösten 1918 - våren 1919.
1920 -1929
1920
Rislidenborna hade nu fått elektrisk ström och i lärarinnerummet i bönhuset hade elektriska ledningar dragits in för 34 kr. AW Söderlund fick i uppdrag att under, instundande sommar ombesörja dikning kring bönhuset samt reparera den mindre skolsalen. Den gamla flagglinan auktionerades bort för 1,65.
Manskören i Risliden i början av 1920-talet
Bakre rad fr. v: Jonas Edv. Brännström, Probus Brännström Oskar Brännström, Per Söderlund, Gotthard Forsberg, Olov Brännström, Viktor Söderlund.
Fr. rad fr. V: Arvid Brännström, Pelle Brännström, Jonas Eng. Brännström, Johan Olof Forsberg (körledare), J.O. Persson, Erhard Brännström
Fr. rad fr. V: Arvid Brännström, Pelle Brännström, Jonas Eng. Brännström, Johan Olof Forsberg (körledare), J.O. Persson, Erhard Brännström
1921
Den från Canada hemkomne Rislidenbon Cyrus Eriksson hade med stor entusiasm och med hjälp av byamännens borgen, åstadkommit att ett kraftverk byggdes i Kvarnån några kilometer uppströms från byn. Kraftverksbygget startade hösten 1918 och togs i bruk den 6 nov. 1919 med initiativtagaren som "driftschef'.
Vid majstämman 1921 behandlades en räkning på drygt 200 kronor som Cyrus Eriksson ville ha för elströmmen i bönhuset. I det sammanhanget upplystes om att kyrkoherde Rydholm lovat att skolkassan skulle bidra med 50 kr per år.
"Bönhusdelägarna ansågo att ljuspriset per normalljus borde vara hälften lägre än för övriga och beslutade att erbjuda Eriksson 100 kronor för året 1920-21, d.v.s. bönhuskassan skall erlägga 25:- kronor (25 kr hade redan erlagts av de frivilligt insamlade pengarna) och av skolkassan 50,-kronor. För framtiden beslutades att genom frivilliga insamlingar försöka anskaffa medel för lysavgifternas erläggande".
Vid stämman bestämdes även att vidhålla kravet från den 1 maj 1919 om 100 kronor i årshyra för skollokalen och lärarinnerummet.
Här följer ett axplock av de kostnader under som i bokföringen belastat lärarinnerummet under en tioårsperiod:
1922
Olof Eriksson meddelade att han av de frivilligt insamlade medlen betalat för lyset, att nu var hela avgiften för 1921 erlagd. Men en ny lysräkning på 108 kr för tiden jan. - maj 1922 hade också kommit.
Liksom vid fjolårets majstämma ansåg man att ljuspriset i bönhuset borde vara hälften än för övriga abbonenter och beslöt därför att betala 81 kronor, (beräknat efter 37,5 öre på 216 normalljus), för första halvåret 1922. Av dessa 81 kr skulle Söderlund för skolans räkning erlägga 66,42 och av bönhuskassan 14,58.
1923
Rislidens blåbandsförening önskade att mot en ersättning av 10 kr/år få hyra Bönhuset under 1923 för sina månadsmöten. Ansökan godkändes liksom det hyresbelopp på 10 kr som dom betalat för sina sammankomster under år 1922. Stämman godkände även JO Forsbergs räkning på 5 kr för reparation av orgeln.
1924
Både vid 1922 och 1923 års stämmor hade beslut tagits om att bl.a. reparerat stenfoten under bönhuset. Då detta inte skett beslutades det nu att med samfällt arbete efter lottal förbättra grunden under bönhuset, bl.a. genom täckdikning. Styrelsen fick i uppdrag att närma utreda frågan och uppgöra en arbetsplan. Övriga beslut som togs vid årsstämman var att Söderlund fick i uppdrag att resa uj flaggstången och styrelsen skulle anskaffa en spelstol.
1925
Det behövdes nya bänkar i bönsalen, 4 st korta och 2 st långa. Anbud för des bänkar skulle inlämnas till styrelsen senast den 15 maj. Det blev P E Persson som tillverkade de sex bänkarna för sammanlagt kr 28,50.
Karl Brännström erbjuder gratis tomt för skolbyggnad
1926
Frågan om ett särskilt skolhus var åter på dagordningen. Man ifrågasatte om delägarna var nöjda med de 150 kronor i årshyra som erhölls för att hålla skollokalerna och lärarinnerummet.
G E Eriksson föreslog nu att bönhuset skulle säljas till skoldistriktet, men Söderlund ville inte sälja ytterligare den mark, som i såfall vore behövlig för skoltomten.
När det därför visade sig finnas många hinder för att förvärva mark till skolans behov förklarade sig Karl Brännström villig, att gratis lämna mark till en skolhustomt å sitt skifte.
Under den diskussionen som sen följde framhölls det bl.a. att skolhuset på /Lidenstorpet/ skulle komma allt för mycket på utkanten av byn. Då var J. A. Henrikssons tomt vid smedjan betydligt centralare belägen. Något besked fick inte bönhusdelägarna men Henriksson lovade att han möjligen kunna sälja sin tomt.
För att utröna allmänna meningen angående platsen för ett nytt skolhus företogs omröstning meddels handuppräckning. Sex röstade för Karl Brännströms gratistomt och åtta röstade för J.A. Henrikssons tomt.
Slutligen bestämdes det att Rislidens blåbandsförening utan någon särskild hyresavgift fick hålla sina möten i bönhuset fram till den 1 maj 1927.
1927
Den 6 maj hade styrelsen ett sammanträde med anledning av en skrivelse från folkskollärare Mauritz Ceder, i vilken även lärarinnan Jenny Sparrman instämt.
I skrivelsen anhölls att styrelsen måste utlysa extra stämma med delägarna i Rislidens bönhus i och för behandling av förslag att uppsäga skolan från bönhuset den 1 juli
Styrelsen hade tagit frågan under övervägande, men kommit fram till att man för närvarande inte hade några bärande skäl, som kunde motivera skolans uppsägning. Skolan kunde inte anses ha gjort så stort intrång i byggnaden och dess ändamål, nämligen att bereda husrum vid bönesammankomster. Skolkassan betalade också "en visserligen 1åg, men dock vad som begärts i hyresersättning".
För att höra den allmänna meningen beslutade styrelsen ändå att sammankalla bönhusdelägarna till sammanträde hos åldermannen G E Eriksson lördagen den 7 dennes kl 6 em.
Protokoll fört vid extra sammanträde med Rislidens bönhusdelägare hållen hos åldermannen G E Eriksson den 7 maj 1927.
§ 1.
Till ordförande för dagens förhandlingar valdes AW Söderlund. Vid protokollet Abr. Lundgren.
§ 2.
Stämman hade sammankallats med anledning av en från folkskollärare Ceder styrelsen överlämnad skrivelse vari föreslogs att bönhusdelägarna skulle uppsäga skolan från bönhuset till den 1 juli 1930, vilken skrivelsen föredrogs även, styrelsens yttrande.
Under den därpå följande diskussionen framhöll folkskollärare Ceder l skollokalernas hälsovådlighet, vilken skulle kunna bevisas med sjukstatistik, och skolundervisningen blev lidande på att skollokalerna äro dåliga. Å andra si framhölls att en del påstående torde vara överdrivna, och att detta sätt att nu ger ägarna till bönhuset tvinga sig till ett församlingens skolhus inom byn vore min lämpligt.
Efter avslutad diskussion beslutades det att meddels omröstning avgöra frågan varpå godkändes följande voteringsproposition. Den som instämmer i folkskolärare G Ceders förslag röstar ja. Den det ej vill röstar nej. Vinner nej har stämman beslutas att icke nu verkställa denna uppsägning.
Omröstningen utföll sålunda, att för ja avgavs 89 röster av 14 röstande, och nej avgåvos 40 röster av 4 röstande, vadam alltså beslutats att uppsäga skolan från bönhuset till den 1 juli 1930.
§ 3.
Beslutades att protokollsutdrag skall översändas till skolrådets ordf.
§ 4.
Att justera detta protokoll utsågos herrar Mauritz Ceder och Olof Eriksson
Som ovan Justerat, Per Abr. Lundgren, Olof Eriksson, Mauritz Ceder.
Den 13 augusti 1927 var det dags för ett nytt sammanträde med Bönhusdelägama. Denna gång beslutade man om att hos skolrådet göra en framställning om ökning av hyresersättningen från 150 till 250 kronor/år. Detta skulle gälla från och med 1äs 1926/27 för att i den händelse folkskoleinspektören förordade skolhustomten vid Henriksson. Av den då erhållna högre hyresersättningen skulle en del /100 användas till tomt inköp.
Vid sammanträdet beslutades dessutom att lägga ett nytt spåntak på bönhuset, att brokvisten skulle repareras och att flaggstången skulle förses med ny fot.
1928
Styrelsen fick i uppdrag att utarbeta ett kostnadsförslag till de reparationer som behövdes Vidare bestämdes det att under våren köra grus på vägen vid bönhuset. Varje hel lottägare skulle köra fram 1/2 kbm. grus.
En skrivelse från Johan Olof Forsberg föredrogs angående anslag till fonden för inköp av ny bönhusorgel. 350 kronor fanns för närvarande i fonden och stämman beslutade garantera ett bidrag av högst 100 kronor ur föreningens kassa för inköp av en ny orgel.
Den 7 augusti 1928 träffades styrelsen för att gå igenom anbuden för de reparationer som måste göras för att få folkskolesalen mindre dragig. Verner Eriksson hade lämnat in ett anbud på 60:- kronor för att göra nya fönsterinfattningar och måla dem en gång. Vidare ingick att justera de 6 fönsterna i skolsalen samt att driva kring fönsterkarmarna.
Då det ansågs besvärligt att för behandling av anbudet sammankalla samtliga delägare, beslutade styrelsen "att på grund av sin befogenhet enligt paragraf 6 i konstitutionen av den 1 maj 1906", att antaga Verner Erikssons inlämnade anbud.
Den 23 oktober beslutade styrelsen att hos Bröderna Eriksson i Bjurträsk rekvirera nya dörrar till norra dörröppningen i folkskolesalen och flytta de nuvarande dörrarna till södra sidan så att man där skulle få dubbeldörrar.
Företogs auktion av:
1929
"Upplästes folkskoleinspektör J A Näslunds skrivelse av den 14 juli 1928 till skolrådet i Norsjö, enligt vilken skrivelse han efter besiktning av de 3 olika skolhustomterna i Rislidens by endast kunde godkänna den föreslagna tomten å J A Henrikssons och P J Bränströms ägor."
Det blev också denna tomt som skolan kom att byggas på och tagen i bruk hösten 1932.
I bönhuskassan den 15 oktober 1928 finns på utgiftssidan.
Utbetalad köpeskilling för skolhustomt och väg till
Den från Canada hemkomne Rislidenbon Cyrus Eriksson hade med stor entusiasm och med hjälp av byamännens borgen, åstadkommit att ett kraftverk byggdes i Kvarnån några kilometer uppströms från byn. Kraftverksbygget startade hösten 1918 och togs i bruk den 6 nov. 1919 med initiativtagaren som "driftschef'.
Vid majstämman 1921 behandlades en räkning på drygt 200 kronor som Cyrus Eriksson ville ha för elströmmen i bönhuset. I det sammanhanget upplystes om att kyrkoherde Rydholm lovat att skolkassan skulle bidra med 50 kr per år.
"Bönhusdelägarna ansågo att ljuspriset per normalljus borde vara hälften lägre än för övriga och beslutade att erbjuda Eriksson 100 kronor för året 1920-21, d.v.s. bönhuskassan skall erlägga 25:- kronor (25 kr hade redan erlagts av de frivilligt insamlade pengarna) och av skolkassan 50,-kronor. För framtiden beslutades att genom frivilliga insamlingar försöka anskaffa medel för lysavgifternas erläggande".
Vid stämman bestämdes även att vidhålla kravet från den 1 maj 1919 om 100 kronor i årshyra för skollokalen och lärarinnerummet.
Här följer ett axplock av de kostnader under som i bokföringen belastat lärarinnerummet under en tioårsperiod:
- Målat golv 3,50
- För reparation, tapeter och border 11,25
- För omtapetsering 19,50
- Omspänning av papp m.m. 8,50
- El-ledningar 34,00
- Vedbänk och glasruta 5,50 82,25
1922
Olof Eriksson meddelade att han av de frivilligt insamlade medlen betalat för lyset, att nu var hela avgiften för 1921 erlagd. Men en ny lysräkning på 108 kr för tiden jan. - maj 1922 hade också kommit.
Liksom vid fjolårets majstämma ansåg man att ljuspriset i bönhuset borde vara hälften än för övriga abbonenter och beslöt därför att betala 81 kronor, (beräknat efter 37,5 öre på 216 normalljus), för första halvåret 1922. Av dessa 81 kr skulle Söderlund för skolans räkning erlägga 66,42 och av bönhuskassan 14,58.
1923
Rislidens blåbandsförening önskade att mot en ersättning av 10 kr/år få hyra Bönhuset under 1923 för sina månadsmöten. Ansökan godkändes liksom det hyresbelopp på 10 kr som dom betalat för sina sammankomster under år 1922. Stämman godkände även JO Forsbergs räkning på 5 kr för reparation av orgeln.
1924
Både vid 1922 och 1923 års stämmor hade beslut tagits om att bl.a. reparerat stenfoten under bönhuset. Då detta inte skett beslutades det nu att med samfällt arbete efter lottal förbättra grunden under bönhuset, bl.a. genom täckdikning. Styrelsen fick i uppdrag att närma utreda frågan och uppgöra en arbetsplan. Övriga beslut som togs vid årsstämman var att Söderlund fick i uppdrag att resa uj flaggstången och styrelsen skulle anskaffa en spelstol.
1925
Det behövdes nya bänkar i bönsalen, 4 st korta och 2 st långa. Anbud för des bänkar skulle inlämnas till styrelsen senast den 15 maj. Det blev P E Persson som tillverkade de sex bänkarna för sammanlagt kr 28,50.
Karl Brännström erbjuder gratis tomt för skolbyggnad
1926
Frågan om ett särskilt skolhus var åter på dagordningen. Man ifrågasatte om delägarna var nöjda med de 150 kronor i årshyra som erhölls för att hålla skollokalerna och lärarinnerummet.
G E Eriksson föreslog nu att bönhuset skulle säljas till skoldistriktet, men Söderlund ville inte sälja ytterligare den mark, som i såfall vore behövlig för skoltomten.
När det därför visade sig finnas många hinder för att förvärva mark till skolans behov förklarade sig Karl Brännström villig, att gratis lämna mark till en skolhustomt å sitt skifte.
Under den diskussionen som sen följde framhölls det bl.a. att skolhuset på /Lidenstorpet/ skulle komma allt för mycket på utkanten av byn. Då var J. A. Henrikssons tomt vid smedjan betydligt centralare belägen. Något besked fick inte bönhusdelägarna men Henriksson lovade att han möjligen kunna sälja sin tomt.
För att utröna allmänna meningen angående platsen för ett nytt skolhus företogs omröstning meddels handuppräckning. Sex röstade för Karl Brännströms gratistomt och åtta röstade för J.A. Henrikssons tomt.
Slutligen bestämdes det att Rislidens blåbandsförening utan någon särskild hyresavgift fick hålla sina möten i bönhuset fram till den 1 maj 1927.
1927
Den 6 maj hade styrelsen ett sammanträde med anledning av en skrivelse från folkskollärare Mauritz Ceder, i vilken även lärarinnan Jenny Sparrman instämt.
I skrivelsen anhölls att styrelsen måste utlysa extra stämma med delägarna i Rislidens bönhus i och för behandling av förslag att uppsäga skolan från bönhuset den 1 juli
Styrelsen hade tagit frågan under övervägande, men kommit fram till att man för närvarande inte hade några bärande skäl, som kunde motivera skolans uppsägning. Skolan kunde inte anses ha gjort så stort intrång i byggnaden och dess ändamål, nämligen att bereda husrum vid bönesammankomster. Skolkassan betalade också "en visserligen 1åg, men dock vad som begärts i hyresersättning".
För att höra den allmänna meningen beslutade styrelsen ändå att sammankalla bönhusdelägarna till sammanträde hos åldermannen G E Eriksson lördagen den 7 dennes kl 6 em.
Protokoll fört vid extra sammanträde med Rislidens bönhusdelägare hållen hos åldermannen G E Eriksson den 7 maj 1927.
§ 1.
Till ordförande för dagens förhandlingar valdes AW Söderlund. Vid protokollet Abr. Lundgren.
§ 2.
Stämman hade sammankallats med anledning av en från folkskollärare Ceder styrelsen överlämnad skrivelse vari föreslogs att bönhusdelägarna skulle uppsäga skolan från bönhuset till den 1 juli 1930, vilken skrivelsen föredrogs även, styrelsens yttrande.
Under den därpå följande diskussionen framhöll folkskollärare Ceder l skollokalernas hälsovådlighet, vilken skulle kunna bevisas med sjukstatistik, och skolundervisningen blev lidande på att skollokalerna äro dåliga. Å andra si framhölls att en del påstående torde vara överdrivna, och att detta sätt att nu ger ägarna till bönhuset tvinga sig till ett församlingens skolhus inom byn vore min lämpligt.
Efter avslutad diskussion beslutades det att meddels omröstning avgöra frågan varpå godkändes följande voteringsproposition. Den som instämmer i folkskolärare G Ceders förslag röstar ja. Den det ej vill röstar nej. Vinner nej har stämman beslutas att icke nu verkställa denna uppsägning.
Omröstningen utföll sålunda, att för ja avgavs 89 röster av 14 röstande, och nej avgåvos 40 röster av 4 röstande, vadam alltså beslutats att uppsäga skolan från bönhuset till den 1 juli 1930.
§ 3.
Beslutades att protokollsutdrag skall översändas till skolrådets ordf.
§ 4.
Att justera detta protokoll utsågos herrar Mauritz Ceder och Olof Eriksson
Som ovan Justerat, Per Abr. Lundgren, Olof Eriksson, Mauritz Ceder.
Den 13 augusti 1927 var det dags för ett nytt sammanträde med Bönhusdelägama. Denna gång beslutade man om att hos skolrådet göra en framställning om ökning av hyresersättningen från 150 till 250 kronor/år. Detta skulle gälla från och med 1äs 1926/27 för att i den händelse folkskoleinspektören förordade skolhustomten vid Henriksson. Av den då erhållna högre hyresersättningen skulle en del /100 användas till tomt inköp.
Vid sammanträdet beslutades dessutom att lägga ett nytt spåntak på bönhuset, att brokvisten skulle repareras och att flaggstången skulle förses med ny fot.
1928
Styrelsen fick i uppdrag att utarbeta ett kostnadsförslag till de reparationer som behövdes Vidare bestämdes det att under våren köra grus på vägen vid bönhuset. Varje hel lottägare skulle köra fram 1/2 kbm. grus.
En skrivelse från Johan Olof Forsberg föredrogs angående anslag till fonden för inköp av ny bönhusorgel. 350 kronor fanns för närvarande i fonden och stämman beslutade garantera ett bidrag av högst 100 kronor ur föreningens kassa för inköp av en ny orgel.
Den 7 augusti 1928 träffades styrelsen för att gå igenom anbuden för de reparationer som måste göras för att få folkskolesalen mindre dragig. Verner Eriksson hade lämnat in ett anbud på 60:- kronor för att göra nya fönsterinfattningar och måla dem en gång. Vidare ingick att justera de 6 fönsterna i skolsalen samt att driva kring fönsterkarmarna.
Då det ansågs besvärligt att för behandling av anbudet sammankalla samtliga delägare, beslutade styrelsen "att på grund av sin befogenhet enligt paragraf 6 i konstitutionen av den 1 maj 1906", att antaga Verner Erikssons inlämnade anbud.
Den 23 oktober beslutade styrelsen att hos Bröderna Eriksson i Bjurträsk rekvirera nya dörrar till norra dörröppningen i folkskolesalen och flytta de nuvarande dörrarna till södra sidan så att man där skulle få dubbeldörrar.
Företogs auktion av:
- 1 gammal flagglina Karl Brännström kr 1:10 bet
- dito J O Persson -: 60 bet.
- dito A E Forsberg -: 55 bet.
- Dito P J Bränström 1:45 bet
- 1 vindflöjel N J Nilsson -: 50 bet.
- 2 dörrar Rudolf Eriksson -: 75 bet
1929
"Upplästes folkskoleinspektör J A Näslunds skrivelse av den 14 juli 1928 till skolrådet i Norsjö, enligt vilken skrivelse han efter besiktning av de 3 olika skolhustomterna i Rislidens by endast kunde godkänna den föreslagna tomten å J A Henrikssons och P J Bränströms ägor."
Det blev också denna tomt som skolan kom att byggas på och tagen i bruk hösten 1932.
I bönhuskassan den 15 oktober 1928 finns på utgiftssidan.
Utbetalad köpeskilling för skolhustomt och väg till
- J A Henriksson 200:-
- P J Bränström 100:-
- Hilda Henriksson (för väg) 15:- S:a 315,-
Bild från Bönhustrappan omkring år 1937
Bakre raden: Lilly Söderlund, Sven Jacobsson, Henrik Brännström, Elna Brännström, Joel Brännström, Gustav Lundgren, Margit Forsberg, Irene Lundgren, Helena Forsberg, Signora Forsberg, Eva Brännström, Göta Brännström, Laura Brännström, Ebba Brännström
Rad två: Agneta Persson, Svea Jacobsson, Ella Brännström, Kurt Nilsson, Gustav Jacobsson, Arne Eriksson, Erik Lundgren, Edvard Persson, Kaleb Fällman, David Brännström, Karl-Johan Sjöstedt, Erland Brännström, Gustava Brännström, Edla Eriksson, Maja Brännström
Rad tre: Gunnar Brännström, Göte Nilsson, Emil Jacobsson, Adolf Forsberg, Ulla Lindström, Dagny Brännström, Anna Jacobsson, Irma Eriksson
Rad fyra: Einar Jacobsson, Göran Nilsson, Ingemar Fällman, Börje Eriksson, Hjördis Lundgren, Elvy Lundgren, Ada Eriksson, Per-Göran Söderlund, Aina Söderlund, Greta Söderlund, Ingegärd Brännström.
Rad två: Agneta Persson, Svea Jacobsson, Ella Brännström, Kurt Nilsson, Gustav Jacobsson, Arne Eriksson, Erik Lundgren, Edvard Persson, Kaleb Fällman, David Brännström, Karl-Johan Sjöstedt, Erland Brännström, Gustava Brännström, Edla Eriksson, Maja Brännström
Rad tre: Gunnar Brännström, Göte Nilsson, Emil Jacobsson, Adolf Forsberg, Ulla Lindström, Dagny Brännström, Anna Jacobsson, Irma Eriksson
Rad fyra: Einar Jacobsson, Göran Nilsson, Ingemar Fällman, Börje Eriksson, Hjördis Lundgren, Elvy Lundgren, Ada Eriksson, Per-Göran Söderlund, Aina Söderlund, Greta Söderlund, Ingegärd Brännström.
1930 - 1939
Ny skrivelse från skollärare Ceder
1930
En skrivelse med följande lydelse hade inkommit till bönhusstyrelsen.
"På grund av att Rislidens Fredsförening ämnar hålla möte under kommande helg får undertecknad göra en vördsam förfrågan huruvida bönhuset upplåtes till nämnda ändamål. Antalet möten under året beräknas till 4 (ett per kvartal). Någon ersättning till lokalhyra, om så skulle krävas, är föreningen villig att erlägga.
Risliden den 2 januari 1930
Mauritz Ceder"
Då man inte kände till fredsföreningens stadgar eller arbetsmetoder ville styrelsen först to del av dessa innan man kunde besluta ifall bönhuset skulle upplåtas för mötena.
Tydligen gillades inte svaret, för vid styrelsemöte den 4 januari kan man läsa följande:
"Efter att ha tagit del av fredsföreningens stadgar fick styrelsen den uppfattningen att föreningens arbetsprogram ej sammanföll med bönhusets statuter, varför framställningen att få hålla mötena i bönhuset avslogs".
Vid majstämman beslöts infordra anbud för lägga ett nytt spåntak på södra sidan av bönhuset. Arbetet skulle vara färdigt före den 1 juli 1931.
Anbuden på både material och arbete skulle lämnas till Olof Eriksson senast den 5 maj. Styrelsen fick i uppdrag att pröva och antaga anbuden.
Redan den 6 maj hade styrelsen ett nytt sammanträde då det inkommit ett anbud från J O Forsberg att han åtog sig att lägga ett nytt spåntak på södra sidan av bönhuset. För både material och arbete hade begärts 84 kronor. Anbudet antogs.
Johan Olof Forsberg var även skolrådsledamot och den 13 juli 1930 hade bönhusstyrelsen ett sammanträde med anledning av en skrivelse han lämnat in.
Skolrådet hade då gjort en framställning om att få hyra skolsalarna i bönhuset från och med höstterminens början 1930 till dess det nya skolhuset blev färdigt. Samtidigt meddelades att man icke vidare ville hyra lärarinnerummet.
Styrelsen beslutade föreslå bönhusdelägarna att bifalla framställningen och att stämman även skulle besluta om vilken hyresersättning som skulle begäras per år.
Vid ett extra sammanträde med delägarna den 10 aug. 1930 beslutade stämman bifalla framställningen på så sätt att skolrådet skulle få hyra skollokalerna i bönhuset under 2 år från och med höstterminens början 1930.
Hyresersättningen bestämdes till tvåhundrafemtio /250/ kronor per år.
1931
Rislidens blåbandsförenings begäran om att få hålla sina möten under året i bönhuset bifölls. Man beslutade också att någon hyresersättning inte behövde betalas.
1932
Även vid denna majstämma bifölls Blåbandsföreningen önskemål om att få hålla sina möten i bönhuset.
Däremot var det svårare för bl.a. pingstvännerna i Norsjö. Dessa hade nämligen genom Per Sandström gjort en framställning om att få hålla möten i bönhuset. Men sedan stämmodeltagarna haft en längre diskussion, där det dels framhölls de bestämmelser som gjorts vid byggandet av bönhuset och dels påpekades,
"att det fanns en risk med att den nuvarande ordningen med söndagsbönen kunde rubbas och slutligen att religiösa strider och oenighet inom byn kunde befaras i likhet med vad man mindes sedan en förfluten tid"
beslöts det enhälligt att avslå ansökan.
Detta var den sista terminen som skolan fanns kvar i bönhuset, och en liten sammanfattning över dessa år kan kanske vara på sin plats.
Som framgick i det första protokollet var inte delägarna vara så väldigt förtjusta i arrangemanget med skollokaler i bönhuset.
"Då intet skolhus funnes i byn, skulle skolan, oaktat huset uteslutande byggdes för bönesammankomster, få tillsvidare inlogeras i detsamma, så länge den ej vore till hinder för det avsedda ändamålet, men om skolan komme att göra intrång, skulle den från bönlokalen avlägsnas".
Troligen hade relationerna mellan den avsedda bönverksamheten och skolans dagliga verksamhet fungerat rätt bra. Med den noggrannhet som protokollen skrevs hade det säkert framgått om så inte varit fallet. Även om det varit ett extrajobb vid det ofta återkommande omflyttningarna av bänkarna så hade det hela gått bra. Däremot påpekades det ofta att hyresersättningen för skollokalen och lärarinnerummet var för låg. Underhållskostnaderna för bönhuset krävde både uttaxering och arbetsinsatser av i första hand av delägarna men även övriga bybor fick bidraga vid insamlingar och liknande .
När därför skolrådet i Norsjö i juni 1918 ansåg att bönhuset borde överlåtas till kommunen för omändring till skolhus, när nu två fasta skolor skulle stationeras i Risliden, var det flera delägare som samtyckte.
Det blev en extra byastämma den 8 juni 1918 och vid den första röstningen skilde endast två röster. Men vid ett nytt sammanträde dagen därpå var det en klar majoritet som ville ha kvar sitt bönhus även om än det krävdes både uttaxeringar och mera arbetsinsatser. Vid den senare omröstningen var det 5 personer med 46 röster som var för en försäljning medan det var 10 personer med 80 röster, som var emot någon som helst underhandling beträffande en försäljning.
Utan detta beslut, hade vi kanske inte kunnat fira bönhusets 100- årsminne 1998.
Skolundervisningen i Risliden
Enligt sammanställningen "Risliden förr och nu" kan man läsa att den första inskrivningsboken i skolan i Risliden är från år 1887 och att det då var 23 barn inskrivna.
År 1897
Folkskolan 24 barn och småskolan 13 barn. Denna skola är s.k. flyttande. Lärarna har tyvärr inte salt under sina namn.
År 1900
Folkskolan 17 barn och småskolan 7 barn. Lärarinna Hilda Edenström.
År 1903
Sammanlagt 32 elever. Lärarinna Matilda Eklund.
Lärare i bönhuset
Av de lärare, som under längre eller kortare perioder tjänstgjorde i skolan i Risliden medan denna, t.o.m. vårterminen 1932, var "inhyst" i bönhuset har vi följande uppgifter:
Hyresersättning för skolhus och lärarinnerum
Läsåren:
Bönhusstyrelsen under åren 1911 - 1946
Grundförbättringar
1932
Nu sedan skolan flyttat ut från bönhuset (den officiella invigningen av det nya skolhuset skedde i början av oktober 1932) var det åter aktuellt för reparationer.
Den 27 dec.1932 hade därför styrelsen ett sammanträde med anledning av att man vid majstämman fått i uppdrag att komma med förslag till reparationer av bönhuset och där förbättring av grunden var det viktigaste. Av de förslag som då dryftades ansåg man, i likhet med sakkunnig, att det billigaste alternativet skulle vara att gräva och lägga en grusbädd om 1 1/z x 1 1/2 meter under sockeln. Man beräknade längden till 70 meter och att det skulle behövas 157, 5 kubikmeter grus. Styrelsen förordade därför stämman besluta om att man under innevarande vinter skulle köra fram 160 kbm grus.
För att snabbt få ett stämmobeslut, beslutades också att genom budkavle sammankalla bönhusdelägarna till stämma, vilken skulle hållas i bönhusets lilla sal lördagen den 31 dec. kl. 6 em. alltså på själva nyårsaftonen.
Anledningen till att vi tar med utdrag av samtliga protokoll från de tre sammanträdena som hölls i detta ärende, är att de så klart belyser den brytningstid man befann sig i. De allra flesta körslor hade hittills gjorts med häst, men nu började även transporter utföras med lastbil. Detta var en konkurrens som skulle bli svår att bemästra och hästkörarna försökte därför bromsa det de uppfattade som ett hot mot deras traditionella arbetsuppgifter.
Utdrag ur protokoll fört vid extra sammanträde med Rislidens bönhusdelägare hållet i bönhusets lilla sal lördagen den 31 dec, 1932.
§ 2.
Delägarna hade meddels budkavle sammankallats med anledning av styrelsens förslag angående reparationer av bönhuset och föredrogs styrelsens protokoll av den 27 dec. 1932.
Efter diskussion beslutades att reparera i bönhuset och i första hand reparera grunden. Enligt styrelsens förslag beslutades att lägga grusbädd under sockeln och beslutades att infordra anbud för framkörning av 160 kbm grus från grustag vid åbron, under förutsättning att tillstånd till grustäkt erhålles av A Strandberg, som är ägare till marken.
Vidare bestämdes att gruskörningen skulle vid anbudsinlämningen uppdelas i 4 poster om 40 kbm i varje. Att anbud skola inlämnas till Per Abr. Lundgren senast den 6 jan. Att styrelsen får rätt att antaga eller förkasta anbuden. Maximipriset bestämdes till 3:50 per kbm. Per Söderlund lovade, att mot ersättning, upplåta mark för grusupplag om 100 kbm.
§3.
Åt undertecknad ordy: uppdrogs att hos A Strandberg utverka tillstånd att få fritt taga grus å hans skifte
§4.
Som ovan Per Abr. Lundgren
1933
Utdrag av protokoll fört vid extra sammanträde med Rislidens bönhusdelägare hållet i bönhusets lilla sal söndagen den 8 januari 1933.
§ 2.
Styrelsen hade genom budkavle sammankallat föreningen till extra stämma för att fatta beslut om antagande av anbud för gruskörningen.
Av undertecknad redogjordes för de inlämnade anbuden. Sju anbud hade inkommit,
varvid endast de tre lägsta i detta sammanhang hade intresse.
Dessa vore:
Av Karl Bränström mfl. anbud å 120 kbm å kr 2:73 pr kbm kr 327:60
Av Probus Bränström å 40 kbm å kr 2:85 pr kbm kr 114: -
Summa kr 441:60
samt anbud av Arnold Eriksson vilken specificerat de olika 4 posterna och för 160 kbm begärdes 2:74 pr kbm 438:40
Skillnad mellan häst- och bilkörare kr 3:20
Då Arnold Eriksson sålunda hade lägsta anbudet för hela partiet, men för en post om 120 kbm hästkörarna hade 1 öre lägre pris pr kbm, hade styrelsen, för att själva komma undan kritik, velat underrätta stämman om situationen, och överlämna åt denna att i detta fall skipa rättvisa.
Under den därpå följande diskussionen yrkades, dels att nya anbud skulle infordras och dels att det lägsta anbudet (= Arnold Erikssons) skulle antagas.
Karl Brännström påpekade att han hade 1 öre lägre pris pr kbm och förklarade sig nu villig att taga hela partiet för samma pris. Ansåg att bilarna, som konkurrerar och utestänger hästarna på landsvägarna, borde låta hästkörarna få arbete och körslor då sådant ligger på sidan om landsvägen.
Däremot genmäldes att stämman den 31 december 1932 särskilt beslutat att i detta fall anbudsinlämningen och konkurrensen skulle vara fritt både för häst- och bilkörare.
Slutligen föreslogs att auktion skulle företagas mellan de olika intressenterna. Sedan diskussionen förklarats avslutad, beslutade stämman att icke antaga något av de inlämnade anbuden , och att nya anbud skulle infordras till onsdagen den 11 januari kl 6 em., varvid anbuden skola omfatta hela partiet grus om 160 kbm.
§ 2.
Styrelseledamöterna Olof Eriksson och Per Söderlund meddelade att de komma att resa bort i timmerhuggning före den 11 jan. varför stämman i stället för dem valde J H Bränström och Verner Eriksson att tillsammans med undertecknad öppna och antaga anbuden för gruskörningen.
Som ovan Per Abr. Lundgren
Protokoll fört vid sammanträde med undertecknade, för öppnande och antagande av anbud för gruskörning, hållet den 11 jan, 1933 kl. 18,30
§ 1.
Öppnade de inlämnade anbuden för gruskörning av 160 kbm till bönhuset, vilka anbud inlämnats av följande personer,
1933
Även denna årsstämma dominerades av frågorna kring omfattningen av de reparationer som skulle åtgärdas i bönhuset. Men det fanns en hake i resonemanget. Den gällde de nuvarande stadgarna beträffande bönhusfetsupplåtande, vilka av del ansågs alltför hårda och måste ändras. Denna ändring borde helst göras innan några reparationer beslutades. Det fanns nämligen delägare som inte var villiga delta i byggkostnaderna med de nuvarande stränga stadgarna. Efter en långvarig diskussion enades man dock om att inte ändra stadgarna. Styrelsen fick därefter i uppdrag att skyndsamt presentera en plan och ett kostnadsförslag på de åtgärder som beslutats. Man skulle också anlita C A Bjuhr i Finnäs som sakkunnig och arbetsledareDen 22 juni 1933 var det ett extra sammanträde med delägarna, då man gick igenom de ritningar och kostnadsförslag som E A Carlsson i Norsjövallen iordningställt Den entusiasm som präglade majstämman hade i viss mån mattats av något. En orsak var att den landsväg som sedan 1922 fanns mellan Norsjö och Risliden upphörde strax väster om byns bönhus, eller närmare bestämt vid "Arnolds garage". Nu var det meningen att denna väg skulle förlängas och delvis få en annan sträckning öst genom byn, vilket för bönhusets vidkommande innebar att den nya vägen skulle komma att gå något längre syd om byggnaden än vad den tidigare gjort.Inför dessa frågor ansågs det att vägbygget borde prioriteras och att reparationerna av bönhuset måste uppskjutas till ett annat år.
Ny skrivelse från skollärare Ceder
1930
En skrivelse med följande lydelse hade inkommit till bönhusstyrelsen.
"På grund av att Rislidens Fredsförening ämnar hålla möte under kommande helg får undertecknad göra en vördsam förfrågan huruvida bönhuset upplåtes till nämnda ändamål. Antalet möten under året beräknas till 4 (ett per kvartal). Någon ersättning till lokalhyra, om så skulle krävas, är föreningen villig att erlägga.
Risliden den 2 januari 1930
Mauritz Ceder"
Då man inte kände till fredsföreningens stadgar eller arbetsmetoder ville styrelsen först to del av dessa innan man kunde besluta ifall bönhuset skulle upplåtas för mötena.
Tydligen gillades inte svaret, för vid styrelsemöte den 4 januari kan man läsa följande:
"Efter att ha tagit del av fredsföreningens stadgar fick styrelsen den uppfattningen att föreningens arbetsprogram ej sammanföll med bönhusets statuter, varför framställningen att få hålla mötena i bönhuset avslogs".
Vid majstämman beslöts infordra anbud för lägga ett nytt spåntak på södra sidan av bönhuset. Arbetet skulle vara färdigt före den 1 juli 1931.
Anbuden på både material och arbete skulle lämnas till Olof Eriksson senast den 5 maj. Styrelsen fick i uppdrag att pröva och antaga anbuden.
Redan den 6 maj hade styrelsen ett nytt sammanträde då det inkommit ett anbud från J O Forsberg att han åtog sig att lägga ett nytt spåntak på södra sidan av bönhuset. För både material och arbete hade begärts 84 kronor. Anbudet antogs.
Johan Olof Forsberg var även skolrådsledamot och den 13 juli 1930 hade bönhusstyrelsen ett sammanträde med anledning av en skrivelse han lämnat in.
Skolrådet hade då gjort en framställning om att få hyra skolsalarna i bönhuset från och med höstterminens början 1930 till dess det nya skolhuset blev färdigt. Samtidigt meddelades att man icke vidare ville hyra lärarinnerummet.
Styrelsen beslutade föreslå bönhusdelägarna att bifalla framställningen och att stämman även skulle besluta om vilken hyresersättning som skulle begäras per år.
Vid ett extra sammanträde med delägarna den 10 aug. 1930 beslutade stämman bifalla framställningen på så sätt att skolrådet skulle få hyra skollokalerna i bönhuset under 2 år från och med höstterminens början 1930.
Hyresersättningen bestämdes till tvåhundrafemtio /250/ kronor per år.
1931
Rislidens blåbandsförenings begäran om att få hålla sina möten under året i bönhuset bifölls. Man beslutade också att någon hyresersättning inte behövde betalas.
1932
Även vid denna majstämma bifölls Blåbandsföreningen önskemål om att få hålla sina möten i bönhuset.
Däremot var det svårare för bl.a. pingstvännerna i Norsjö. Dessa hade nämligen genom Per Sandström gjort en framställning om att få hålla möten i bönhuset. Men sedan stämmodeltagarna haft en längre diskussion, där det dels framhölls de bestämmelser som gjorts vid byggandet av bönhuset och dels påpekades,
"att det fanns en risk med att den nuvarande ordningen med söndagsbönen kunde rubbas och slutligen att religiösa strider och oenighet inom byn kunde befaras i likhet med vad man mindes sedan en förfluten tid"
beslöts det enhälligt att avslå ansökan.
Detta var den sista terminen som skolan fanns kvar i bönhuset, och en liten sammanfattning över dessa år kan kanske vara på sin plats.
Som framgick i det första protokollet var inte delägarna vara så väldigt förtjusta i arrangemanget med skollokaler i bönhuset.
"Då intet skolhus funnes i byn, skulle skolan, oaktat huset uteslutande byggdes för bönesammankomster, få tillsvidare inlogeras i detsamma, så länge den ej vore till hinder för det avsedda ändamålet, men om skolan komme att göra intrång, skulle den från bönlokalen avlägsnas".
Troligen hade relationerna mellan den avsedda bönverksamheten och skolans dagliga verksamhet fungerat rätt bra. Med den noggrannhet som protokollen skrevs hade det säkert framgått om så inte varit fallet. Även om det varit ett extrajobb vid det ofta återkommande omflyttningarna av bänkarna så hade det hela gått bra. Däremot påpekades det ofta att hyresersättningen för skollokalen och lärarinnerummet var för låg. Underhållskostnaderna för bönhuset krävde både uttaxering och arbetsinsatser av i första hand av delägarna men även övriga bybor fick bidraga vid insamlingar och liknande .
När därför skolrådet i Norsjö i juni 1918 ansåg att bönhuset borde överlåtas till kommunen för omändring till skolhus, när nu två fasta skolor skulle stationeras i Risliden, var det flera delägare som samtyckte.
Det blev en extra byastämma den 8 juni 1918 och vid den första röstningen skilde endast två röster. Men vid ett nytt sammanträde dagen därpå var det en klar majoritet som ville ha kvar sitt bönhus även om än det krävdes både uttaxeringar och mera arbetsinsatser. Vid den senare omröstningen var det 5 personer med 46 röster som var för en försäljning medan det var 10 personer med 80 röster, som var emot någon som helst underhandling beträffande en försäljning.
Utan detta beslut, hade vi kanske inte kunnat fira bönhusets 100- årsminne 1998.
Skolundervisningen i Risliden
Enligt sammanställningen "Risliden förr och nu" kan man läsa att den första inskrivningsboken i skolan i Risliden är från år 1887 och att det då var 23 barn inskrivna.
År 1897
Folkskolan 24 barn och småskolan 13 barn. Denna skola är s.k. flyttande. Lärarna har tyvärr inte salt under sina namn.
År 1900
Folkskolan 17 barn och småskolan 7 barn. Lärarinna Hilda Edenström.
År 1903
Sammanlagt 32 elever. Lärarinna Matilda Eklund.
Lärare i bönhuset
Av de lärare, som under längre eller kortare perioder tjänstgjorde i skolan i Risliden medan denna, t.o.m. vårterminen 1932, var "inhyst" i bönhuset har vi följande uppgifter:
- P A Liden, P.A Östman, Matilda Eklund, Kalista Noren (även barnmorska), Frida Gustafsson, Jenny Lundström, Frida Björk. Möjligen kan det finnas flera tillfälliga lärare som vi inte har uppgift om, vilket vi ber om överseende för.
- Calista Noren (1906), Anna Sedin (1907), Alma Johansson (1908), Hilda Edenström (1909), Jenny Nygren (1910-1911) och Eleonora Andersson (1912)
- Signe K Andersson, gift Eriksson f. 11/6 1894 tiden 15/9 1917 - 3/6 1919. samt även vissa terminer under åren 1920-1926
- Jenny V Sparrman, gift Lundgren f. 7/3 1894 tiden 1/1 1919 - vårterminen 1932 osv.
- samt slutligen S J Mauritz Ceder, f. 25/3 1901 tiden 1/7 1926 - vårterminen 1932 osv.
Hyresersättning för skolhus och lärarinnerum
Läsåren:
- 1918 -19 50,00
- 1919-20 75,00
- 1920-21 100,00
- 1921-22 100,00
- 1922-23 100,00
- 1923-24 150,00
- 1924-25 150,00
- 1925-26 150,00
- 1926-27 150,00 samt 100,00 = tomttillägg för det nya skolhuset
- 1927-28 150,00 samt 100.00 = "
- 1928-29 150,00 samt 100,00 = "
- 1929-30 250,00
- 1930-31 250,00
- 1931-32 250,00
Bönhusstyrelsen under åren 1911 - 1946
- År 1911 - 1921 AW Söderlund, Per Abr. Lundgren och Jakob Lundgren
- År 1922 - 1931 Per Abr. Lundgren, AW Söderlund och Olof Eriksson
- År 1932 - 1946 Per Abr. Lundgren , Olof Eriksson och Per Söderlund
Grundförbättringar
1932
Nu sedan skolan flyttat ut från bönhuset (den officiella invigningen av det nya skolhuset skedde i början av oktober 1932) var det åter aktuellt för reparationer.
Den 27 dec.1932 hade därför styrelsen ett sammanträde med anledning av att man vid majstämman fått i uppdrag att komma med förslag till reparationer av bönhuset och där förbättring av grunden var det viktigaste. Av de förslag som då dryftades ansåg man, i likhet med sakkunnig, att det billigaste alternativet skulle vara att gräva och lägga en grusbädd om 1 1/z x 1 1/2 meter under sockeln. Man beräknade längden till 70 meter och att det skulle behövas 157, 5 kubikmeter grus. Styrelsen förordade därför stämman besluta om att man under innevarande vinter skulle köra fram 160 kbm grus.
För att snabbt få ett stämmobeslut, beslutades också att genom budkavle sammankalla bönhusdelägarna till stämma, vilken skulle hållas i bönhusets lilla sal lördagen den 31 dec. kl. 6 em. alltså på själva nyårsaftonen.
Anledningen till att vi tar med utdrag av samtliga protokoll från de tre sammanträdena som hölls i detta ärende, är att de så klart belyser den brytningstid man befann sig i. De allra flesta körslor hade hittills gjorts med häst, men nu började även transporter utföras med lastbil. Detta var en konkurrens som skulle bli svår att bemästra och hästkörarna försökte därför bromsa det de uppfattade som ett hot mot deras traditionella arbetsuppgifter.
Utdrag ur protokoll fört vid extra sammanträde med Rislidens bönhusdelägare hållet i bönhusets lilla sal lördagen den 31 dec, 1932.
§ 2.
Delägarna hade meddels budkavle sammankallats med anledning av styrelsens förslag angående reparationer av bönhuset och föredrogs styrelsens protokoll av den 27 dec. 1932.
Efter diskussion beslutades att reparera i bönhuset och i första hand reparera grunden. Enligt styrelsens förslag beslutades att lägga grusbädd under sockeln och beslutades att infordra anbud för framkörning av 160 kbm grus från grustag vid åbron, under förutsättning att tillstånd till grustäkt erhålles av A Strandberg, som är ägare till marken.
Vidare bestämdes att gruskörningen skulle vid anbudsinlämningen uppdelas i 4 poster om 40 kbm i varje. Att anbud skola inlämnas till Per Abr. Lundgren senast den 6 jan. Att styrelsen får rätt att antaga eller förkasta anbuden. Maximipriset bestämdes till 3:50 per kbm. Per Söderlund lovade, att mot ersättning, upplåta mark för grusupplag om 100 kbm.
§3.
Åt undertecknad ordy: uppdrogs att hos A Strandberg utverka tillstånd att få fritt taga grus å hans skifte
§4.
Som ovan Per Abr. Lundgren
1933
Utdrag av protokoll fört vid extra sammanträde med Rislidens bönhusdelägare hållet i bönhusets lilla sal söndagen den 8 januari 1933.
§ 2.
Styrelsen hade genom budkavle sammankallat föreningen till extra stämma för att fatta beslut om antagande av anbud för gruskörningen.
Av undertecknad redogjordes för de inlämnade anbuden. Sju anbud hade inkommit,
varvid endast de tre lägsta i detta sammanhang hade intresse.
Dessa vore:
Av Karl Bränström mfl. anbud å 120 kbm å kr 2:73 pr kbm kr 327:60
Av Probus Bränström å 40 kbm å kr 2:85 pr kbm kr 114: -
Summa kr 441:60
samt anbud av Arnold Eriksson vilken specificerat de olika 4 posterna och för 160 kbm begärdes 2:74 pr kbm 438:40
Skillnad mellan häst- och bilkörare kr 3:20
Då Arnold Eriksson sålunda hade lägsta anbudet för hela partiet, men för en post om 120 kbm hästkörarna hade 1 öre lägre pris pr kbm, hade styrelsen, för att själva komma undan kritik, velat underrätta stämman om situationen, och överlämna åt denna att i detta fall skipa rättvisa.
Under den därpå följande diskussionen yrkades, dels att nya anbud skulle infordras och dels att det lägsta anbudet (= Arnold Erikssons) skulle antagas.
Karl Brännström påpekade att han hade 1 öre lägre pris pr kbm och förklarade sig nu villig att taga hela partiet för samma pris. Ansåg att bilarna, som konkurrerar och utestänger hästarna på landsvägarna, borde låta hästkörarna få arbete och körslor då sådant ligger på sidan om landsvägen.
Däremot genmäldes att stämman den 31 december 1932 särskilt beslutat att i detta fall anbudsinlämningen och konkurrensen skulle vara fritt både för häst- och bilkörare.
Slutligen föreslogs att auktion skulle företagas mellan de olika intressenterna. Sedan diskussionen förklarats avslutad, beslutade stämman att icke antaga något av de inlämnade anbuden , och att nya anbud skulle infordras till onsdagen den 11 januari kl 6 em., varvid anbuden skola omfatta hela partiet grus om 160 kbm.
§ 2.
Styrelseledamöterna Olof Eriksson och Per Söderlund meddelade att de komma att resa bort i timmerhuggning före den 11 jan. varför stämman i stället för dem valde J H Bränström och Verner Eriksson att tillsammans med undertecknad öppna och antaga anbuden för gruskörningen.
Som ovan Per Abr. Lundgren
Protokoll fört vid sammanträde med undertecknade, för öppnande och antagande av anbud för gruskörning, hållet den 11 jan, 1933 kl. 18,30
§ 1.
Öppnade de inlämnade anbuden för gruskörning av 160 kbm till bönhuset, vilka anbud inlämnats av följande personer,
- Probus Bränström á 3:- kr pr kbm.
- Karl Bränström á 2:73 kr pr kbm samt
- Arnold Eriksson á 2:49 kr pr kbm =398:40 kr
1933
Även denna årsstämma dominerades av frågorna kring omfattningen av de reparationer som skulle åtgärdas i bönhuset. Men det fanns en hake i resonemanget. Den gällde de nuvarande stadgarna beträffande bönhusfetsupplåtande, vilka av del ansågs alltför hårda och måste ändras. Denna ändring borde helst göras innan några reparationer beslutades. Det fanns nämligen delägare som inte var villiga delta i byggkostnaderna med de nuvarande stränga stadgarna. Efter en långvarig diskussion enades man dock om att inte ändra stadgarna. Styrelsen fick därefter i uppdrag att skyndsamt presentera en plan och ett kostnadsförslag på de åtgärder som beslutats. Man skulle också anlita C A Bjuhr i Finnäs som sakkunnig och arbetsledareDen 22 juni 1933 var det ett extra sammanträde med delägarna, då man gick igenom de ritningar och kostnadsförslag som E A Carlsson i Norsjövallen iordningställt Den entusiasm som präglade majstämman hade i viss mån mattats av något. En orsak var att den landsväg som sedan 1922 fanns mellan Norsjö och Risliden upphörde strax väster om byns bönhus, eller närmare bestämt vid "Arnolds garage". Nu var det meningen att denna väg skulle förlängas och delvis få en annan sträckning öst genom byn, vilket för bönhusets vidkommande innebar att den nya vägen skulle komma att gå något längre syd om byggnaden än vad den tidigare gjort.Inför dessa frågor ansågs det att vägbygget borde prioriteras och att reparationerna av bönhuset måste uppskjutas till ett annat år.
Bönhuset får ny exteriör 1934
Abraham Lundgren, Ensamheten
Utan någon längre diskussion beslutades nu genomföra den reparation av bönhuset som uppsköts under fjolåret. Man antog också i stort sett den ritning som E A Carlsson då presenterat. Tidigare hade bron och förstugan till bön- och skollokalen varit på norra sidan av byggnaden, men nu ville man ändra på detta. För även om än det medförde en kostnadsfördyring så ansågs det ändå bäst flytta ingången till södra sidan mot den nybrutna landsvägen. Arbetet skulle utföras av bönhusdelägarna efter sitt delägarskap och de måste vara beredda stå till förfogande när styrelsen eller den arbetsledaren kallade. Frivilliga arbetsinsatser från icke delägare var naturligtvis även välkomna.
Till arbetsledare utsågs Abraham Lundgren från Ensamheten. För detta skulle han få en ersättningen av 1 kr per dag samt fri kost.
För att inte den traditionella söndagsbönen och övriga möten och sammankomster skulle bli lidande av arbetet i bönhuset, bestämdes det att omgående hos skolstyrelsen ansöka att få nyttja skollokalerna under den tid reparationerna pågick.En ny orgel hade inköpts och nu bestämdes det att anbud på den gamla skulle infordras. Detta gjordes under sommaren och Anselm Almgren i Bjursele hade det högsta budet på 76 kr. Exakt vad den nya orgeln kostade framgår inte då det tydligen förekommit särskilda insamlingar till detta inköp, men enligt de preliminära uppgifter som finns, torde den nya orgeln ha kostat cirka 550 kronor.
Kostnadsförslag å reparation av Rislidens Bönhus år 1933, (uppskj. till 1934).
Grund Grundgrävning och sandfyllning, rivning av stenfot och omläggning samt uppvägning av huset 600,-
Golv Upptagning av golv och uppläggning 60,-
Väggar Förflyttning av väggar med virke och förstärkning under varmtaket i lilla salen 150,-
Trappor Trappor med virke 90.-
Dörrar Inköp av farstudörr samt förflyttning av dörrar 30,-
Bro Bro med tak 50,-
Mur Nedtagning av mur samt uppsättning
Inköp av kalk, tegel, m.m. 130.-
Spik Spik och diverse inköp 50,-
Kronor 1160,-
Om den gamla utgången mot norr bibehålles
Förminskas förslaget med 175 kronor
Den 11 juni 1934 tog så arbetet sin början. Det blev ett stort arbetslag. På dagsverkslistan som ännu finns kvar och presenteras längre fram, framgår det att medeltalet per dag var 6 personer under 42 arbetsdagar = 249 dagar. Av dessa utfördes 187 arbetsdagar av delägarna och 62 av övriga frivilliga.
För att hålla nere kostnaderna skulle dessa dagsverken inte kosta något, men då det fanns risk för att olycksfall i arbetet kunde inträffa, måste arbetarna försäkras. Vid ett eventuellt olycksfall befarade man dock att Riksförsäkringsverket inte skulle betala ut någon ersättning ifall ingen lön utbetalades. Därför bestämdes det att deltagande arbetare skulle erhålla en kontant lön av 1 krona per dag. Den bokförda arbetskostnaden på 249 kr återfördes senare till bönhuskassan.
Trots de omfattande grundarbetena och reparationerna av bönhuset /se och jämför med ritning av tidigare planlösning/ blev ändå kostnaderna, även med den tidens mått mätt, relativt måttliga. Detta i första hand tack vare den frivilliga arbetsinsatsen.
Kassabehållning den 1/1 1933 kronor 1.187:72
Inkomster 1933 kr 20:24 Utgifter kr 529:14
Inkomster 1934 kr 793:60 Utgifter kr 1312:68
Kassabehållning den 1/1 1935 kronor 159:74
Av de större utgiftsposterna märks: gruskörning 398:40
virke 435:-
el. montering 63:30
murningsarbete 40:-
div. matr 210:-
arbetsled. 74:- ( 1:- x 74).
kosthållning 92:50 (1:25 x 74).
Inkomster:
auktionerade inventarier 206:-
reparationsbidrag 142:50
Rislidens syförening 130:-
behållning kaffeservering 48:50
Dagsverkslista vid reparation av Bönhuset i Risliden år 1934
Arbetet utfört tiden 11 juni - 22 sept. 1934
Delaktig lott, Dags-verken
Delägare:
Artur Lindström 1/4, 3
Algot Nilsson 1/4, 1
John A Lindberg 1/2, -
Johannes Lundgren 1/2, 5
Irenus Lundgren 1/2, 5
Per. Abr. Lundgren 1/1, 14
J Eng. Bränström 1/3, 5
Elis Bränström 1/3, 6
P E Persson 1/3, 5
J O Persson 1/3, 5
J A Henriksson 3/4, 9
Hj. Karlsson 3/4, 9
Per Söderlund 1/1, 6
G E Eriksson 1/2, 7
Olof Eriksson 1/4, 6
Rudolf Eriksson 1/4, 1
Karl Forsberg 3/8, 6
Elsa Forsberg 3/8, 6
Karl Fällman 1/1, 13
Axel Jakobsson 1/2, 6
Frans Jacobsson 1/2, 6
Lambert Eriksson 1/3, 5
Verner Eriksson 1/3, 5
Signe Eriksson 1/3, 5
Johan-Olof och Gotthard Forsberg 1/1 13
Arvid Bränström 1/2 7
Olof A Bränström 1/2 6
P J Bränström 1/3 6
J H Bränström 1/3 6
Karl Bränström 1/2 6
Probus Bränström 1/8 2
Jonas Edv. Bränström 1/8 2
S:a 187
Frivilliga dagsverken utförda vid reparation av bönhuset i Risliden
Erhard Bränström 4, Filip Bränström 4
Axel Forsberg 2, V Andersson 1
Svante Eriksson 1, J J Bränström 3
P Andersson 2, Hj. Fällman 1
Viktor Söderlund 1, Arne Söderlund 1
Edvard Lindgren 1, Enar Andersson 2
Folke Lundgren 1, Uno Bränström 1
Ragnvald Sjölin 1, O Lindström 2
Axel Lindström 1, Edvin Lindström 1
Sixten Bränström 2, Evert Lundgren 8
Gunnar Lundgren 4, Karl Larsson 1
Henfrid Lundkvist 1, Erling Lundström 2
Holger Lundgren 1, Signar Lidén 1
Assar Lundgren 1, Petrus Persson 1
Jakob Persson 1, Mauritz Bränström 2
J A Sehlström 1, Verner Sehlström 1
Abr. Bergström 1, Johan Bergström 1
Emil ? 1, Albert Bergström 1
Nils Fällman 1, Oskar Bränström 1
Magnus Sjöstedt 1
Summa 64 dagar
Extra
P. E Persson 4 dgr
Frans o Axel Jakobsson samt J A Sehlström levererat bräder
Beträffande HUSFÖRHÖR
Husförhöret är en för svenska kyrkan mycket gammal instutition, då prästerna rotevis höll förhör över kristendomens huvudstycken ute i församlingarna. Fram till år 1888 var alla tvungna bevista dessa husförhör och även långt senare var det nog många med bristfällig skolgång, som med bävan såg fram mot den dagen när husförhöret skulle hållas i byn.
Uttrycket som: "allri fa man vara riktigt glaä, för om sommarn järä åska a om veintern järä husförhöre" hade nog sitt berättigande. För oss efterkommande - särskilt med intresse för släktforskning - är husförhöslängderna och den folkbokföring, som då fördes, en värdefull tillgång.
Husförhören hölls för gammalt i hemmen, men efter bönhusets tillkomst i Risliden blev det naturligtvis där man samlades vid denna årligen återkommande händelse.
År 1909 bildades på initiativ av kyrkoherde Oskar Rydholm en förening med namnet Norsjö församlings frivillige. Här i byn blev det en underavdelning, som kallades Rislidens krets av Norsjö församlings frivillige. Deras årsmöte sammanföll alltid med husförhöret i Risliden, och ur de protokoll som då fördes har vi saxat bl.a. följande datum och tjänstgörande präster.
Protokoll fört vid årsmöte med Rislidens krets av Norsjö Församlings Frivillige vid husförhör i Risliden den 2 mars 1910
2 mars 1910 Oskar Rydholm
17 jan 1914 Pastor J N Gidlund
27 febr 1915 Oskar Rydholm
12 febr 1916 J N Gidlund
1917 - 1922 Oskar Rydholm
1924 - 1925 Erik Billström
18 febr. 1926 Pastor Eriksson
1931 - 1932 Pastor E Jonsson
21 okt 1934 Pastor Hedberg
1937 - 1938 Birger Rumar
1936, 1939, 1941, 1943, 1954 och 1956 kyrkoherde A Lindahl
11 nov. 1957 Kyrkoadj. Eby3 nov. 1958 Diakon J Lidén
2 nov. 1959 Kyrkoadj. S Åhden
År 1960 hölls inget årsmöte med Rislidens krets av Norsjö församlings frivillige. Den nye kyrkoherden Lundberg ansåg att förhör med förskrivning inte hade någon uppgift att fylla och inställde densamma.
I dag den 16 november kl 13,00 höll kyrkoherde Lundberg istället en s.k. skolgudstjänst i Rislidens bönhus då i första hand samtliga skolbarn var församlade.
I kväll kl 19,00 hölls även en andaktsstund av kyrkoherden och i anslutning till denna satte Olof Eriksson ifråga hur det skulle bli med Rislidens krets av Norsjö Församlings frivillige, då det av ålder liksom haft sammanhang med husförhöret och dess möten. Beslöts då att en kollekt till Norsjö församlings frivillige skulle upptagas och medan psalmen 120-s samtliga verser sjöngs insamlades kr 43:85.
Risliden den 16 november 1960
Axel Forsberg
Kollekt till Norsjö församlings frivillige upptagen vid ljusfest hållen i Rislidens bönhus den 14 dec. 1960. Kronor 51:04 Medverkande prosten Lindahl och adj. S Åhden."
Till arbetsledare utsågs Abraham Lundgren från Ensamheten. För detta skulle han få en ersättningen av 1 kr per dag samt fri kost.
För att inte den traditionella söndagsbönen och övriga möten och sammankomster skulle bli lidande av arbetet i bönhuset, bestämdes det att omgående hos skolstyrelsen ansöka att få nyttja skollokalerna under den tid reparationerna pågick.En ny orgel hade inköpts och nu bestämdes det att anbud på den gamla skulle infordras. Detta gjordes under sommaren och Anselm Almgren i Bjursele hade det högsta budet på 76 kr. Exakt vad den nya orgeln kostade framgår inte då det tydligen förekommit särskilda insamlingar till detta inköp, men enligt de preliminära uppgifter som finns, torde den nya orgeln ha kostat cirka 550 kronor.
Kostnadsförslag å reparation av Rislidens Bönhus år 1933, (uppskj. till 1934).
Grund Grundgrävning och sandfyllning, rivning av stenfot och omläggning samt uppvägning av huset 600,-
Golv Upptagning av golv och uppläggning 60,-
Väggar Förflyttning av väggar med virke och förstärkning under varmtaket i lilla salen 150,-
Trappor Trappor med virke 90.-
Dörrar Inköp av farstudörr samt förflyttning av dörrar 30,-
Bro Bro med tak 50,-
Mur Nedtagning av mur samt uppsättning
Inköp av kalk, tegel, m.m. 130.-
Spik Spik och diverse inköp 50,-
Kronor 1160,-
Om den gamla utgången mot norr bibehålles
Förminskas förslaget med 175 kronor
Den 11 juni 1934 tog så arbetet sin början. Det blev ett stort arbetslag. På dagsverkslistan som ännu finns kvar och presenteras längre fram, framgår det att medeltalet per dag var 6 personer under 42 arbetsdagar = 249 dagar. Av dessa utfördes 187 arbetsdagar av delägarna och 62 av övriga frivilliga.
För att hålla nere kostnaderna skulle dessa dagsverken inte kosta något, men då det fanns risk för att olycksfall i arbetet kunde inträffa, måste arbetarna försäkras. Vid ett eventuellt olycksfall befarade man dock att Riksförsäkringsverket inte skulle betala ut någon ersättning ifall ingen lön utbetalades. Därför bestämdes det att deltagande arbetare skulle erhålla en kontant lön av 1 krona per dag. Den bokförda arbetskostnaden på 249 kr återfördes senare till bönhuskassan.
Trots de omfattande grundarbetena och reparationerna av bönhuset /se och jämför med ritning av tidigare planlösning/ blev ändå kostnaderna, även med den tidens mått mätt, relativt måttliga. Detta i första hand tack vare den frivilliga arbetsinsatsen.
Kassabehållning den 1/1 1933 kronor 1.187:72
Inkomster 1933 kr 20:24 Utgifter kr 529:14
Inkomster 1934 kr 793:60 Utgifter kr 1312:68
Kassabehållning den 1/1 1935 kronor 159:74
Av de större utgiftsposterna märks: gruskörning 398:40
virke 435:-
el. montering 63:30
murningsarbete 40:-
div. matr 210:-
arbetsled. 74:- ( 1:- x 74).
kosthållning 92:50 (1:25 x 74).
Inkomster:
auktionerade inventarier 206:-
reparationsbidrag 142:50
Rislidens syförening 130:-
behållning kaffeservering 48:50
Dagsverkslista vid reparation av Bönhuset i Risliden år 1934
Arbetet utfört tiden 11 juni - 22 sept. 1934
Delaktig lott, Dags-verken
Delägare:
Artur Lindström 1/4, 3
Algot Nilsson 1/4, 1
John A Lindberg 1/2, -
Johannes Lundgren 1/2, 5
Irenus Lundgren 1/2, 5
Per. Abr. Lundgren 1/1, 14
J Eng. Bränström 1/3, 5
Elis Bränström 1/3, 6
P E Persson 1/3, 5
J O Persson 1/3, 5
J A Henriksson 3/4, 9
Hj. Karlsson 3/4, 9
Per Söderlund 1/1, 6
G E Eriksson 1/2, 7
Olof Eriksson 1/4, 6
Rudolf Eriksson 1/4, 1
Karl Forsberg 3/8, 6
Elsa Forsberg 3/8, 6
Karl Fällman 1/1, 13
Axel Jakobsson 1/2, 6
Frans Jacobsson 1/2, 6
Lambert Eriksson 1/3, 5
Verner Eriksson 1/3, 5
Signe Eriksson 1/3, 5
Johan-Olof och Gotthard Forsberg 1/1 13
Arvid Bränström 1/2 7
Olof A Bränström 1/2 6
P J Bränström 1/3 6
J H Bränström 1/3 6
Karl Bränström 1/2 6
Probus Bränström 1/8 2
Jonas Edv. Bränström 1/8 2
S:a 187
Frivilliga dagsverken utförda vid reparation av bönhuset i Risliden
Erhard Bränström 4, Filip Bränström 4
Axel Forsberg 2, V Andersson 1
Svante Eriksson 1, J J Bränström 3
P Andersson 2, Hj. Fällman 1
Viktor Söderlund 1, Arne Söderlund 1
Edvard Lindgren 1, Enar Andersson 2
Folke Lundgren 1, Uno Bränström 1
Ragnvald Sjölin 1, O Lindström 2
Axel Lindström 1, Edvin Lindström 1
Sixten Bränström 2, Evert Lundgren 8
Gunnar Lundgren 4, Karl Larsson 1
Henfrid Lundkvist 1, Erling Lundström 2
Holger Lundgren 1, Signar Lidén 1
Assar Lundgren 1, Petrus Persson 1
Jakob Persson 1, Mauritz Bränström 2
J A Sehlström 1, Verner Sehlström 1
Abr. Bergström 1, Johan Bergström 1
Emil ? 1, Albert Bergström 1
Nils Fällman 1, Oskar Bränström 1
Magnus Sjöstedt 1
Summa 64 dagar
Extra
P. E Persson 4 dgr
Frans o Axel Jakobsson samt J A Sehlström levererat bräder
Beträffande HUSFÖRHÖR
Husförhöret är en för svenska kyrkan mycket gammal instutition, då prästerna rotevis höll förhör över kristendomens huvudstycken ute i församlingarna. Fram till år 1888 var alla tvungna bevista dessa husförhör och även långt senare var det nog många med bristfällig skolgång, som med bävan såg fram mot den dagen när husförhöret skulle hållas i byn.
Uttrycket som: "allri fa man vara riktigt glaä, för om sommarn järä åska a om veintern järä husförhöre" hade nog sitt berättigande. För oss efterkommande - särskilt med intresse för släktforskning - är husförhöslängderna och den folkbokföring, som då fördes, en värdefull tillgång.
Husförhören hölls för gammalt i hemmen, men efter bönhusets tillkomst i Risliden blev det naturligtvis där man samlades vid denna årligen återkommande händelse.
År 1909 bildades på initiativ av kyrkoherde Oskar Rydholm en förening med namnet Norsjö församlings frivillige. Här i byn blev det en underavdelning, som kallades Rislidens krets av Norsjö församlings frivillige. Deras årsmöte sammanföll alltid med husförhöret i Risliden, och ur de protokoll som då fördes har vi saxat bl.a. följande datum och tjänstgörande präster.
Protokoll fört vid årsmöte med Rislidens krets av Norsjö Församlings Frivillige vid husförhör i Risliden den 2 mars 1910
2 mars 1910 Oskar Rydholm
17 jan 1914 Pastor J N Gidlund
27 febr 1915 Oskar Rydholm
12 febr 1916 J N Gidlund
1917 - 1922 Oskar Rydholm
1924 - 1925 Erik Billström
18 febr. 1926 Pastor Eriksson
1931 - 1932 Pastor E Jonsson
21 okt 1934 Pastor Hedberg
1937 - 1938 Birger Rumar
1936, 1939, 1941, 1943, 1954 och 1956 kyrkoherde A Lindahl
11 nov. 1957 Kyrkoadj. Eby3 nov. 1958 Diakon J Lidén
2 nov. 1959 Kyrkoadj. S Åhden
År 1960 hölls inget årsmöte med Rislidens krets av Norsjö församlings frivillige. Den nye kyrkoherden Lundberg ansåg att förhör med förskrivning inte hade någon uppgift att fylla och inställde densamma.
I dag den 16 november kl 13,00 höll kyrkoherde Lundberg istället en s.k. skolgudstjänst i Rislidens bönhus då i första hand samtliga skolbarn var församlade.
I kväll kl 19,00 hölls även en andaktsstund av kyrkoherden och i anslutning till denna satte Olof Eriksson ifråga hur det skulle bli med Rislidens krets av Norsjö Församlings frivillige, då det av ålder liksom haft sammanhang med husförhöret och dess möten. Beslöts då att en kollekt till Norsjö församlings frivillige skulle upptagas och medan psalmen 120-s samtliga verser sjöngs insamlades kr 43:85.
Risliden den 16 november 1960
Axel Forsberg
Kollekt till Norsjö församlings frivillige upptagen vid ljusfest hållen i Rislidens bönhus den 14 dec. 1960. Kronor 51:04 Medverkande prosten Lindahl och adj. S Åhden."
Axel Forsberg mångårig Kassör i bönhusföreningen
|
Martina Larsson Bönhusstyrelsens ordf. 1980
Bönhusets vakmästare 1978-1998
|
