Ensamheten, Tvärliden, Talliden
Ensamheten
info kommer snart
Tvärliden
Bo Hilding Martin Lundström, född 30 maj 1918 i Tvärliden, Norsjö församling, död 30 juni 2016 i Umeå, var en svensk längdskidåkare, som tog två olympiska guld i Sankt Moritz 1948 och OS-brons i stafetten i Oslo 1952. Efter framgångarna i Sankt Moritz 1948 blev han "Guld-Martin" med hela svenska folket, ett smeknamn som sedan följde honom genom hela livet. Han vann även VM-guld i stafett i Lake Placid 1950.
Martin Lundström var nummer 13 av 15 syskon. Han började tidigt att åka skidor, inte minst till skolan i Risliden, men kom inte igång med tävlingsidrott förrän han tillfrisknat efter den lungtuberkulos han drabbats av i 20-årsåldern.
Först 1945 lämnade han hembygden, arbetet i skogen och Norsjö IF och flyttade till Umeå.
Martin Lundström var nummer 13 av 15 syskon. Han började tidigt att åka skidor, inte minst till skolan i Risliden, men kom inte igång med tävlingsidrott förrän han tillfrisknat efter den lungtuberkulos han drabbats av i 20-årsåldern.
Först 1945 lämnade han hembygden, arbetet i skogen och Norsjö IF och flyttade till Umeå.
(Bild lånad från idrottshistoria.hemsida24)
Vid träningen hemma trampade Martin upp ett kortspår med branta upp- och nedförslöpor. Nerför den mycket branta sk kronlinjen vid Hundtjärn körde han i full fart uppför för att sedan kunna träna den viktiga nedförsåkningen, så att han inte skulle falla och tappa tid på tävlingar. (Den intresserade kan åka skogsbilvägen mot Tvärliden och ta vägen söder om Hundtjärn - nedförlöpan är hissnande). Man minns bl. a. om Martin att när han skulle delta i sin första skolskidtävling saknade han stavar. Hans mor Kristina tillverkade då snabbt ett par stavar ur några ungbjörkar.
Vid sin första officiella tävling, en korptävling i Norsjö den 25 mars 1937 på 8 km, kom han på 14:e plats. I början av tävlingskarriären fanns det ingen väg, utan han måste först gå eller åka skidor till Risliden, för att sedan cykla, med skidorna på cykeln, till Norsjö (nästan 2 mil). Efter tävlingen var det samma procedur tillbaka.
1939 drabbades Martin av tbc och tillbringade sex månader på sanatorium i Österåsen vid Sollefteå. Trots detta kunde han komma tillbaka och den 23 februari 1941 togs den törsta segern som senior. Tävlingsplatsen var Malå. Samma år debuterade han i SM i Umeå där han på tremilen blev 24:e man. Förutom skidåkare var han i början av 1940-talet aktiv gångare (48 min/mil). Under 1950-talet kom orientering att bli sommaridrotten.
Martins genombrott som elitman kom 1943. I landskampen Sverige - Schweiz i Örnsköldsvik utklassade han allt motstånd i stafetten 4 x 10 km för Västerbottens distriktslag. I laget ingick: Gösta Andersson, Harald Eriksson, Mauritz Brännström och Martin Lundström. Martin körde sista sträckan och utklassade självaste Mora-Nisse med 46 sekunder och fick givetvis bästa sträcktiden av alla. Vid SM i Boden blev han femma på tremilen.
(Kopierat från patriklundstrom.com - klicka gärna på länken och läs vidare!)
Vid sin första officiella tävling, en korptävling i Norsjö den 25 mars 1937 på 8 km, kom han på 14:e plats. I början av tävlingskarriären fanns det ingen väg, utan han måste först gå eller åka skidor till Risliden, för att sedan cykla, med skidorna på cykeln, till Norsjö (nästan 2 mil). Efter tävlingen var det samma procedur tillbaka.
1939 drabbades Martin av tbc och tillbringade sex månader på sanatorium i Österåsen vid Sollefteå. Trots detta kunde han komma tillbaka och den 23 februari 1941 togs den törsta segern som senior. Tävlingsplatsen var Malå. Samma år debuterade han i SM i Umeå där han på tremilen blev 24:e man. Förutom skidåkare var han i början av 1940-talet aktiv gångare (48 min/mil). Under 1950-talet kom orientering att bli sommaridrotten.
Martins genombrott som elitman kom 1943. I landskampen Sverige - Schweiz i Örnsköldsvik utklassade han allt motstånd i stafetten 4 x 10 km för Västerbottens distriktslag. I laget ingick: Gösta Andersson, Harald Eriksson, Mauritz Brännström och Martin Lundström. Martin körde sista sträckan och utklassade självaste Mora-Nisse med 46 sekunder och fick givetvis bästa sträcktiden av alla. Vid SM i Boden blev han femma på tremilen.
(Kopierat från patriklundstrom.com - klicka gärna på länken och läs vidare!)
(Foto: Angelica Skärberg)
Är man intresserad av att se vart Guld-Martin kom ifrån så är det väldigt bra skyltat.
Kommer man från Norsjöhållet åker man endast genom byn mot Minigloben, just innan kommer en gul skylt där det står Tvärliden, (sväng vänster), följ grusvägen, njut av utsikten över Myrträsket! Du är framme när du möter en stor och fin informationsskylt, och en bom över vägen upp till huset. Parkera bara bilen och ta en promenad upp för backen så kommer ni till hans hem.
Kommer man från Norsjöhållet åker man endast genom byn mot Minigloben, just innan kommer en gul skylt där det står Tvärliden, (sväng vänster), följ grusvägen, njut av utsikten över Myrträsket! Du är framme när du möter en stor och fin informationsskylt, och en bom över vägen upp till huset. Parkera bara bilen och ta en promenad upp för backen så kommer ni till hans hem.
|
|
Talliden
Historia
Talliden, ligger cirka två mil från Norsjö, och har omkring 150‑åriga anor. I alla dessa år har byns innevånare knutit sina kontakter med Norsjö.
Den förste ägaren till Talliden kom från Risliden och hette Johan Persson.
Han kom med sin familj till Talliden 1847. Med var då sonen Per, då tre år, som sedan kom att
kallas ”Talli.-Pell”. Ny mangårdsbyggnad och uthus byggdes 1861‑1862.
Per blev ägare till Talliden omkring 1864.
1905 sålde Per 1/3 delar av hemmanet till sönerna, 1/3 till Petrus och 1/3 till Jakob Persson.
Priset för 1/3 var 2000 kr. Först senare blev Viktor Persson ägare till 1/3 av hemanet.
Vid försäljningen var ett ganska betungande "Fargångs kontrakt" skrivet, (finns i orginal) Perssons del fick beteckningen Talliden 1:2.
Jacob Persson "Talli-Jani"
(Mauritz Lindfors berättar)
Han kom med sin familj till Talliden 1847. Med var då sonen Per, då tre år, som sedan kom att
kallas ”Talli.-Pell”. Ny mangårdsbyggnad och uthus byggdes 1861‑1862.
Per blev ägare till Talliden omkring 1864.
1905 sålde Per 1/3 delar av hemmanet till sönerna, 1/3 till Petrus och 1/3 till Jakob Persson.
Priset för 1/3 var 2000 kr. Först senare blev Viktor Persson ägare till 1/3 av hemanet.
Vid försäljningen var ett ganska betungande "Fargångs kontrakt" skrivet, (finns i orginal) Perssons del fick beteckningen Talliden 1:2.
Jacob Persson "Talli-Jani"
(Mauritz Lindfors berättar)
Byn Talliden, ligger nära gränsen till Norsjö med endast 3 km bilväg till närmaste grannbyn Risliden, och på grund av de stora avstånden har byborna sin huvudsakliga förbindelse med Norsjö. Dit levereras mjölk, där går barnen i skola och byns postadress är Norsjö.
I byn bor fyra grannar, familjerna Oliver Andersson, Filip Brännström och. Mauritz Lindfors samt fröken Eva Persson, som bebor egen gård.
Bybornas huvudnäring är jord och skogsbruk. Den totala arealen i enskild ägo i byn utgör omkring 600 hektar. Med denna betydande ägovidd, som till stor del består av skogsmark, behöver, ägarna inte riskera att bli utan sysselsättning. De har nu planer på att bygga skogsbilvägar för att.underlätta skogsvården och transporterna.
Jordbruket sköts som i gamla goda tiden och mjölk levereras som nämnts till mejeriet.
I byn finns omkring 14 kor samt tre hästar, de vill säga en häst på varje gård.
1954 byggde byborna väg till Risliden med anslutning till vägen Åsträsk – Norsjö. Allt med andra ord väl ordnat för en överflyttning till Norsjö. Men den flyttningen sker – den dagen länsstyrelsen ger sitt bifall – endast på papperet. De stannar hemma i den idylliska byn vid lugnet och trevnaden.
I byn bor fyra grannar, familjerna Oliver Andersson, Filip Brännström och. Mauritz Lindfors samt fröken Eva Persson, som bebor egen gård.
Bybornas huvudnäring är jord och skogsbruk. Den totala arealen i enskild ägo i byn utgör omkring 600 hektar. Med denna betydande ägovidd, som till stor del består av skogsmark, behöver, ägarna inte riskera att bli utan sysselsättning. De har nu planer på att bygga skogsbilvägar för att.underlätta skogsvården och transporterna.
Jordbruket sköts som i gamla goda tiden och mjölk levereras som nämnts till mejeriet.
I byn finns omkring 14 kor samt tre hästar, de vill säga en häst på varje gård.
1954 byggde byborna väg till Risliden med anslutning till vägen Åsträsk – Norsjö. Allt med andra ord väl ordnat för en överflyttning till Norsjö. Men den flyttningen sker – den dagen länsstyrelsen ger sitt bifall – endast på papperet. De stannar hemma i den idylliska byn vid lugnet och trevnaden.
Här ses de flesta bybor i Talliden fotograferade en dag i vinter på trappan hos Oliver Andersson. Närmast t. v. makarna, Myrie och Filip Brännström och deras son Per‑Anders. Bakom dem makarna Erna (damen närmast dörren) och Oliver Andersson och deras dotter Mona som står nere på trappan, samt makarna Alva och Mauritz Lindfors med sönerna Kenneth och Ulf. Ej närvarande vid fototillfället var makarna
Lindfors 2‑årige son Mikael, Filip Brännström ´s dotter Birgitta, som, går Lantmannaskola, samt fröken Era Persson.
Talli-Greta
Norsjö (NV den 13 juni 1967)
Ett 75‑tal ättlingar till Talli‑Greta var på söndagen samlade i Norsjö till släktträff. De deltog först i förmiddagens gudstjänst i missionskyrkan där pastor Ragnar Bergsten predikade och ungdomskören sjöng.
Efter gudstjänsten och kyrkkaffe samlades släkten vid stammoderns grav på kyrkogården, där de nyligen rest en gravsten. Där talade Talli Gretas sonson, blomsterhandlare Seth Källströmer, Norsjö, och nedlade en bukett blommor från släkten. I sitt tal erinrade Källströmer om hennes varma gudsfruktan och förböner för sina efterkommande, som nu räknar fyra led. De församlade var endast en del av den stora släkten. Sedan Källströmer talat hölls kort andaktsstund av pastor Bergsten.
Talli–Greta som hon allmänt kallades under sin levnad, var född i Kattisberg 31 december 1845. Hon dog i mars 1940 drygt 95 år. Bland hennes många syskon, som alla på sin tid bodde inom Norsjö, var hennes syster ”Läsar‑Eva” också vida bekant. Greta var gift med hemäg. Per Johansson i Talliden och blev mor till åtta barn. En dotterdotterdotter till henne, fröken Yvonne Risén, Norsjö, hade i vinter köpt en sten till stammoderns grav och detta inköp gav upptakten till söndagens släktträff.
Senare på dagen samlades släkten till thesupé i missionskyrkans ungdomsvåning.
Där talade bl. a. Talli-Gretas dotterson, sågverksägare Evald Eriksson, Malåträsk. Fru Ingeborg Lundström, Malåträsk, läste ett brev hon besvarat från mormodern och fru Signe Holmqvist, Kattistjärn, berättade minnen om sin farmoder Tali-Greta.
Äldst bland de närvarande vid släktträffen var fru Emmy Westermark, Gissträsk, och den yngsta i skaran var lilla Anneli, dotter till makarna Siv och Albert Jakobsson, Arvidsjaur.
Reporter: Hede Gård
